Vilken vinst prioriterar du?

Ända sedan Descartes har vår västerländska kultur haft en förkärlek för att dela upp, ställa saker mot varandra: förnuft och känsla, praktik och teori, kropp och själ, hårda och mjuka världen. Och ibland handlar det ju om motsatser och/eller skillnader som är högst relevanta. Varmt och kallt är ju, faktiskt, motsatser. Om jag ska på dykkurs kanske jag vill veta hur stor del av kursen som är teoretisk och hur stor del som är praktisk. Och forskningen lär oss mer och mer om skillnaden mellan män och kvinnor: att kroppens celler faktiskt fungerar lite olika beroende på vilket kön vi tillhör (!). (Om du är intresserad av det sista kan jag förresten rekommendera den här fantastiskt intressanta TED-föreläsningen!)

Men ibland blir uppdelningen lite missvisande och leder in tankarna på villospår. De flesta av oss vår till exempel lära oss – av välmenande föräldrar, i skolan eller av själva samhället – att vissa saker passar bäst som fritidssysselsättning men inte kan utgöra ett ”riktigt jobb”. Och hela vår kultur är full av uppdelningen mellan intellekt och hjärta (enkelt uttryckt), där intellektets ”hårda” bidrag är produktivt och kan ge konkreta, ekonomiskt hållbara resultat medan hjärtats ”mjukare” bidrag är ett gulligt lyxtillägg som man kan få unna sig sedan man gjort rätt för sig. Att ”lyssna till hjärtats längtan” är en lyx som man – förhoppningsvis – får tillgång till sedan man inrättat sig i leden och gjort det som rationellt sett och på papperet ser ut att vara mest lönsamt.

Som egenföretagare kan typiskt hamna i det läget. Ska jag erbjuda det här – som är väldigt populärt just nu och som folk efterfrågar – eller ska jag fokusera på det där – som jag brinner för, som inspirerar mig och som väcker min inre glädje? Välmenande råd utifrån kan ofta vara att rida på vågen, följa strömmen, ”räkna på det” och se vad som är lönsammast – men det som blir allt tydligare för mig är att dessa saker inte riktigt ger en komplett bild av verkligheten. De glömmer bort mig, vad som känns bra, vad som leder till glädje och personlig frihet. För det, säger programmeringarna ofta, kan väl ändå inte få vara vägledande när man bestämmer hur man ska försörja sig?

heart-brainFast är det inte dags att vi börjar granska den där föreställningen lite i sömmarna? ”Arbete” ser ju inte med nödvändighet ut som ”arbete” gjorde tidigare. Det finns helt enkelt inte lika många nödvändiga-för-vår-överlevnad-saker som behöver göras längre, för mycket är automatiserat, så att maskiner och datorer sköter det åt oss. Under min uppväxt var det lite av en debatt – ”är det verkligen bra att maskiner tar över människans arbete, vi behöver ju jobba för att känna att vi har ett värde” hette det. Men behöver vi verkligen det, och vad är i så fall ett ”jobb”?

För mig blir det allt tydligare att ”ett jobb” kan vara många fler saker än att gå till ett kontor (eller åka ut till kunder) åtta timmar varje dag. Ett jobb kan vara flexibelt. Väldigt många jobb behöver inte utföras på en särskild plats. Och ett jobb kan handla om att utföra en viss mängd arbete, oberoende av hur lång tid det tar. Den där sista har jag i och för sig varit van vid eftersom jag arbetat på ackord i många år. Men sedan har det blivit tydligt att kvaliteten på det jobb jag utför kan påverka vad jag tjänar på det senare – inte bara bildligt talat, utan bokstavligen.

Men i alla fall – hur var det nu med huvudet och hjärtat? Kan man lyssna på båda? Ja, det är klart! Man bör lyssna på båda – åtminstone med den konventionella uppdelningen mellan ”huvud” och ”hjärta” skulle man göra sig en otjänst om man bara lyssnade på ”hjärtat”. Men det som står allt klarare, för allt fler, är att vi gör oss en lika stor otjänst om vi bara lyssnar på ”huvudet”. Det syns inte lika mycket utifrån – men det gör lika ont, och är minst lika livsförnekande.

Hur mycket tid lägger du på att göra sådant som du (eller ”huvudet”) tycker att du borde göra? Och hur mycket tid lägger du på sådant som du (eller ”hjärtat”) vill göra? Och nu menar jag inte att man ska låta bli att betala räkningarna för att man inte ”vill” (för det vill man ju faktiskt, och för att påstå något annat måste jag ha ett väldigt kortsiktigt och ganska barnsligt resonemang) – men allt annat, som faktiskt vid en närmare granskning inte tillhör livets praktiska nödvändigheter? Det kan vara något att ta sig en funderare över – precis som det där med hur man egentligen får reda på vad hjärtat egentligen vill. Just det är temat för nästa blogginlägg! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman