Värdeskalan som ljuger

Några tankar som dök upp idag … Vi människor vidtar alla möjliga åtgärder för att må bättre, och kanske är det en bra sak att utvärdera dem lite – på ett annat sätt än vi brukar göra. Det är så lätt att tänka att det som får oss att ”må bra” är sådant som kan ge kickar, glädje, bekräftelse, osv – men om vi tittar lite närmare på sådana aktiviteter ser vi att samma aktiviteter ofta även har potentialen att göra oss förvirrade och stressade. Vi dras ofta till föreställningen att NÅGOT (som alltid tycks finnas utanför oss själva) ska lösa upp knutarna, förklara allt och få saker och ting att falla på plats – men jag har egentligen aldrig sett det fungera. Det beror på att många sådana saker håller oss kvar i inre värderingsskala. När någon (en utomstående eller den inre kritikern) bekräftar oss stiger vi några pinnhål på skalan och tycker att vi har kommit någonstans, men när motsatsen händer åker vi ner på minus igen och känner oss misslyckade för att vi inte kunde behålla det där ”lyckade” tillståndet eller för att utvecklingen vi upplevde ”tydligen var en inbillning”.

Hela den här värdeskalan är egots skala, och för många är ”utveckling” att försöka komma så högt på den skalan som möjligt. Det är ett ganska tufft jobb, och det ger extremt dålig utdelning. Men ibland hittar vi aktiviteter eller vägar som faktiskt bidrar till ökad balans, grounding och förankring i oss själva. För mig var det som vi förmedlar på våra kurser en sådan väg, där jag efterhand lärde mig att lyssna på vad andra hade att förmedla OCH kunde integrera dem på ett sätt som stämde för mig. Dessutom visade det mig att det finns en värld utanför egots värdeskala

Tankarnas perspektiv är så märkligt bakvänt – men samtidigt SÅ rimligt när vi står mitt i det. Byron Katie har sagt: ”Med tanken ‘Jag behöver mer pengar’ föds fattigdomen.” Det rationella sinnet tror att om vi ska få pengarna, hälsan, kroppen, avslappningen, insikten eller vad det nu är vi vill ha ska vi sträva och kämpa och pusha – men det leder till så mycket kamp och stress och slitenhet. För mig existerar det bara ett enda sätt att få de där sakerna (utan att samtidigt få baksidorna som liksom tar bort värdet), och det är att de kommer i form av en ”biverkning”, på väg mot mer sanning och inre frihet. Paradoxalt, och samtidigt befriande.

En viktig komponent på den här vägen, kan jag se i efterhand, har varit att inte göra det onödigt komplicerat. Vi tror så gärna att någon annan sitter inne med svaren – och det är förmodligen ofta sant också, men de svaren är helt värdelösa som svar för oss innan vi kan uppleva dem inom oss själva. Men ibland hittar vi en person, en aktivitet eller ett sammanhang som känns rätt i magen och visar oss en väg vidare. För oss var den vägen, i korthet, det vi förmedlar på kurserna i Levande kraft

2 responses to “Värdeskalan som ljuger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman