Vägen från katastrof till gåva

Häromdagen skrev Meditationsguiden om att vara tacksam för motgångarna i livet – ett ämne som brukar väcka många varierade reflektioner och diskussioner. Jag skrev om samma sak i boken Din personliga energi, och eftersom ämnet är lika aktuellt nu som det var då vill jag dela med mig av ett urklipp ur boken här ♥. Så här skrev jag:

Hur vi uppfattar det som händer och vilka etiketter vi sätter på det påverkar naturligtvis vår upplevelse av det – och, i förlängningen, hur det påverkar oss. Titt som tätt hör vi talas om att någon ”betraktar glaset som halvtomt eller halvfullt”. Hur vi väljer att betrakta en händelse eller ett sakförhållande kan vara fullständigt avgörande för vilka alternativ som står oss till buds, och det är förstås den distinktionen som ligger bakom uttrycket. Optimisten sägs vara den som tycker att ett glas är halvfullt, medan pessimisten är den som betraktar det som halvtomt. (Som barn tyckte jag visserligen att uttrycket var fånigt eftersom det måste bero på vad som finns i glaset, men frånsett den lilla tankevurpan ligger det en del i det.)

Samma händelse kan vara antingen ett problem eller en möjlighet, beroende på hur snäva ramar vi håller oss inom i vår bedömning av situationen. Det finns åtminstone fem tydligt urskiljbara ”etiketter” som vi kan sätta på det som sker och som påverkar våra möjligheter att svara an på ett konstruktivt sätt. Genom att bli nyfiken på hur du betraktar en situation, vilka ord du använder för att beskriva den och hur ordvalet i sin tur påverkar din syn på den kan du bana väg för fler möjligheter och gåvor i ditt liv. Om nu närmar dig frågan med genuin nyfikenhet kan du nämligen inte undgå att förr eller senare börja flytta dig steg för steg uppåt! Låt oss titta på de fem etiketterna i tur och ordning.

KATASTROF: Lyssna på ordet: katastrof. Om du bara helt kort blundar kan du antagligen omedelbart känna vad den här etiketten väcker inombords. När vi uppfattar det som händer som en katastrof försätter det oss i ett maktlöst sinnestillstånd där vi är försvarslösa offer för en smärtsam händelse. Resultatet brukar bli en känsla av hjälplöshet, förlamning och/eller desperation, och inget av de tillstånden gör det lätt att påverka situationen konstruktivt. Katastrofetiketten mobiliserar våra mest primitiva försvarsreaktioner men lämnar inget utrymme för att ta ett steg tillbaka och få distans till det som händer.

Under ett skeende som vi uppfattar som katastrof har vi inte tillgång till våra inre resurser annat än på den mest primitiva nivån där de enda alternativen är att fly, slåss eller – vanligast när katastrofstämpeln väl är ett faktum – att spela död. Den stress som uppstår som resultat av katastrofetiketten är destruktiv för såväl kropp som själ, och vår personliga energi blir helt blockerad. Men vi behöver inte känna någon press att byta ut den mot något annat så fort som möjligt. Om vi stressar upp oss över destruktiva mönster som vi iakttar hos oss själva klistrar vi ju bara dit en ny katastrofetikett, den här gången på våra tankar, och snärjer in oss ännu mer. Det behövs inte. Stressen bryts redan när vi ser att det är en etikett vi satt dit , och sedan kan vi i lugn och ro utforska situationen vidare.

PROBLEM: En del situationer och sakförhållanden kanske inte känns katastrofala men ändå som något vi vill sätta etiketten problem på. Känn efter i kroppen igen. Jämfört med känslan av ordet katastrof öppnar problemetiketten dörrar som var totalt förbommade under katastrofen. Hjälplösheten övergår i något annat, och även om den nya etiketten kan framkalla frustration, klagomål och motstånd (som kan vara en blandning av kamp, flykt eller trots) är det inte lika troligt att vi reagerar med handlingsförlamning. Själva ordet problem antyder att det står en lösning att finna någonstans.

Men de flesta av oss tycker förstås att livet vore skönare utan problem och trivs bättre när det flyter på smidigt. När vi ser problem i tillvaron är vår personliga energi inte i balans, för konflikten med verkligheten väcker motstånd och spänningar. Etiketten antyder ju en krock mellan den verklighet vi skulle ha föredragit och den version av verkligheten som faktiskt råder – en version där det finns någonting att åtgärda – och det är få människor som betraktar problem som ett perfekt inslag i en perfekt tillvaro.

UTMANING:När det som händer oss varken är en katastrof eller ett problem utan får etiketten utmaning sker en radikal förändring i vårt perspektiv och vårt sätt att förhålla oss till händelsen. Undersök vad som händer i kroppen när du betraktar någonting som tidigare kändes som ett problem – eller kanske till och med som en katastrof – som en utmaning i stället. En utmaning är ju till sin natur positiv, även om den kanske ställer krav på både uppfinningsrikedom och utveckling.

När vi möter utmaningar är risken mindre att vi reagerar med enbart frustration och stress. I stället vaknar nya resurser till liv inom oss: nyfikenhet, kreativitet, beslutsamhet, uthållighet. Händelsen eller situationen kanske fortfarande utgör ett obekvämt inslag i tillvaron – och om vi blir otåliga återspeglas det i vår personliga energi – men så snart vi uppfattar en situation som en utmaning blir den automatiskt någonting som kan berika livet och som sannolikt kommer att göra oss starkare, modigare eller mer kreativa.

Med det här utgångsläget har vi naturligtvis mycket bättre förutsättningar för att hantera situationen än vi har när vi använder etiketterna katastrof eller problem. (Ibland använder vi ordet problem för att beskriva något som vi egentligen betraktar som en utmaning; ”problem” som sporrar oss och som vi ser fram emot att sätta tänderna i. Likaså kanske du känner att vissa ”utmaningar” suger musten ur dig fullständigt, men då kan det vara så att det egentligen är ett problem du ser.) Vår närvaro växer, och den personliga energin blir mer välbalanserad när själva hanteringen av situationen blir viktigare än att den undanröjs så snart som möjligt. Visst uppskattar vi känslan av att ha neutraliserat en utmaning – men inte sällan saknar vi snart den stimulerande känslan och börjar se oss om efter nya utmaningar, eftersom vi tycker om att använda vår kreativitet.

MÖJLIGHET: När etiketten möjlighet kommer fram öppnar vi på allvar för expansion och utveckling. När vi möter utmaningar märker vi att de kan vara berikande så tillvida att de lär oss nya saker och slipar vår kreativitet. Men möjligheter antyder en chans att livet kommer att bli bättre, inte bara för att vi lärt oss något nytt medan vi tacklat situationen utan för att nya vägar öppnat sig med alternativ som vi inte sett förut eller som kanske inte ens existerade tidigare. Möjligheter inbjuder till lätthet och en chans att följa livets flöde till mer expansion och utveckling.

När vi står inför en ny möjlighet – hur känns det då? Redan själva ordet antyder öppenhet, lätthet och rymd, och när vi sätter den här etiketten på någonting som händer blir det mycket lättare att fortsätta framåt. Möjligheter väcker lust, glädje och entusiasm och sätter igång kreativiteten på ett mer avslappnat sätt än utmaningarna. Vår personliga energi är lättare och ofta mer harmonisk; medan utmaningar engagerar vår kraft på ett intensivt sätt erbjuder möjligheter ofta större överblick och ett vidare perspektiv.

Inte sällan kommer nya möjligheter i skymundan om situationen också innebär obekväma nyheter, men när vi växlar fokus och riktar in oss på möjligheterna (om inte i stället så åtminstone samtidigt) kan livet börja flöda med större lätthet igen.

GÅVA: Det kan kännas ospontant att sätta etiketten gåva på någonting som vi kanske först uppfattat som ett hinder på den väg vi ville gå, men ofta finns det en gåva dold längst inne i både problem och katastrofer. Gåvor är vad vi får när vi stannar upp och accepterar att vi inte ser hela bilden utan att det finns en dold hand som leder oss – och kanske ibland knuffar oss – högre och högre i vår inre utveckling.

Smaka på ordet. Gåva. Steget från katastrof är så stort att klyftan kanske känns omöjlig att överbrygga, men via problem, utmaning och möjlighet går det att följa spåret ända fram. Medan etiketten katastrof stänger av flödet och gör oss slutna och oemottagliga gör etiketten gåva raka motsatsen: det skapar avslappning, mottaglighet, öppenhet och en villighet att följa livet dit det bär oss. När du står inför en gåva ser du att du är omhändertagen och känner tillit till att det som sker gör det för att optimera dina möjligheter att utvecklas som människa, som potential och som kraft i världen. Här är frustrationen ett minne blott, kreativiteten väl använd, glädjen påtaglig och öppenheten total.

När du ser gåvor runtomkring dig är din personliga energi mjuk, mottaglig och samtidigt kraftfull. Det är inte det att gåvor gör dig passiv och viljelös – du är en aktiv kraft som verkar i världen, men du använder din vilja i samklang med det större flödet och inte i motstånd mot det, och du ser att det som sker i världen inte är till för att begränsa dig utan tvärtom för att främja din utveckling och göra ditt liv rikare.

Kom ihåg att det här är etiketter, subjektiva klassificeringar som varierar med vår inre stabilitet. Det är ju inte så att vissa händelser per definition är gåvor medan andra är problem, och så vidare. Det är din tolkning av situationen som avgör om den blir en katastrof, en gåva eller något däremellan. Jag hade en gång en bekant som kategoriskt vägrade att kalla händelser eller situationer för problem och tvångsmässigt bytte ut ordet mot något annat som han uppfattade som mer positivt, men den bakomliggande energin är mycket viktigare än vilka ord vi använder. De här fem etiketterna är ”energisyndrom” snarare än något annat, och bara att byta ut termen problem mot möjlighet gör inte särskilt stor skillnad. Däremot kan vi öppna oss för nya möjligheter och experimentera med vad vi kan förändra i vårt eget synsätt och vår attityd till det som händer. Att kommendera vår inre energi fungerar aldrig, men vi kan lirka med det perspektiv vi valt och pröva oss fram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman