”Tro inte på det för att jag säger det.”

”Please don’t believe me, check it for yourself.” Så brukade min bästa och första lärare säga om den djupare sanningen om medvetandets (och min egen) natur. ”Tro inte på det för att jag säger det, kolla själv hur det är för dig.” I början tror jag att jag tolkade det som att han ville att jag verkligen skulle bli övertygad – att jag skulle komma till den visshet som det innebär att upptäcka någonting genom egen erfarenhet. Och det är naturligtvis sant, men genom åren har jag kommit att förstå att den viktigaste innebörden i den här uppmaningen också är den enklaste: att kolla själv är själva vägen vidare, för informationen som kommer utifrån fyller ingen funktion annat än för intellektet.

Egot förstår inte det här. Det svarar: ”Nej nej, det är okej, jag litar fullständigt på dig. Och vad ska jag göra nu? Vad är nästa steg?” Och nästa steg är, givetvis: ”Kolla själv.” Vi är så vana att lära oss saker och ting via intellektet; saker som andra har utforskat och dragit slutsatser av, som vi sedan tar till oss och tror på (eller inte) – men den vanan, och den skicklighet vi kanske utvecklat när det gäller att sovra, tolka och resonera, är helt meningslös när vi utforskar medvetandets natur.

Nyligen var jag tillsammans med Per och min syster Veronika på en retreat med just den här läraren, som tillsammans med sin partner reser världen över och vägleder människor in i medvetenheten om medvetenheten och insikten om sin verkliga identitet. Det var fem dagar av att kolla, prova, utforska och bara vara, och jag är så tacksam att vi kunde vara med.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen, men vardagen ser inte riktigt likadan ut. Har du märkt det – hur mycket vi än tycker att vi är tillbaka i de vanliga hjulspåren kan det aldrig se riktigt likadant ut. Någonting har förändrats, en ny medvetenhet har uppstått när gamla illusioner fallit bort eller åtminstone börjat knaka i fogarna. Välkommen, medvetenhet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman