Tänka tillfredsställande

Väl hemma igen efter kurser och annat hittar tankarna tillbaka till den där omtalade positiviteten. Vad handlar det om – egentligen, och för mig? För det är ju absolut inte fråga om ”positivt tänkande” i den meningen att man inte får vara ledsen eller oroliga eller arg, om man nu faktiskt är ledsen eller orolig eller arg. (Problemet i de fallen är ju inte att vi har känslan utan att vi gör motstånd mot den, och det kostar på.) Men alla de där mellanrummen, de lite svenskt oskyldigt neutrala tankarna – de kan bestämt gömma lite stämningsbovarna. Vad tänker jag på när jag sitter på bussen, står i hissen eller äter lunch? Vad fyller jag på med? Handlar mina ”neutrala” tankar om en lite grå framtid (antingen jag föreställer mig morgondagen, resten av resvägen hem eller mitt liv om fem år)? Handlar de om ett möte som inte kändes bra eller min långa, långa att göra-lista? Handlar de om att jag faktiskt inte vet varifrån nästa uppdrag ska komma? Eller handlar de om sådant som gör mig entusiastisk eller stillsamt nyfiken, mjukt glad och öppen för framtiden?

Som barn tror jag att de flesta av oss var med om att man avsiktligt bestämde sig för att tänka på någonting för att man blev glad av det. Inte som ett sätt att slippa må dåligt, utan bara för att det var kul. Vi dagdrömde om det kommande ridlägret, om hockeymatchen där vi skulle glänsa, och några år senare om en person som fick det att pirra i magen på oss. Vi gjorde det inte för att ”skapa vår framtid” utan för för att vi visste att bara det att tänka på något kunde vara tillfredsställande. Vi tänkte inte – just då, i alla fall – på saker som vi trodde var ouppnåeliga, som skapade en känsla av nederlag och hopplöshet. Nej, vi valde tankar som kändes tillfredsställande.

Ibland är det skönt att bara sitta på den där bussen, eller stå och känna på vattnet i duschen, utan att tänka så mycket alls. Men förvånansvärt ofta drar ju tankarna iväg ändå – och i de situationerna tror jag bestämt jag ska ta upp den gamla vanan från när jag var liten. Just nu ger det mig bland annat tillfredsställelse att tänka på spännande projekt som jag satt igång, kärleksfulla relationer som jag har och knoppande nya ämnen som vill komma ner på papper för framtida böcker. Ibland när jag börjar tänka på någon av dessa saker förirrar sig intellektet snart in i problemlösning, effektivitet och konkreta planer. Och ibland är det väl okej – men tiden är absolut kommen för att släppa in mer icke-produktiva, tillfredsställande tankar.

Vad gillar du att tänka på? Ta dig tid ibland att bara tänka på något roligt – inte ett problem som ska lösas, inget som gör dig osäker eller stressad. Kom ihåg när du såg fram emot något som liten, och välj något som gör dig odelat glad. Det är en underskattad gratislyx! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman