Sluta sluta – börja börja!

Finns det saker som du vill sluta med sånt som du tror att livet skulle vara bättre utan? Är det svårt att sluta? Välkommen till tisdagstankar om vad det beror på och vad du kan göra i stället! (Se blogginlägget på vår Youtube-kanal!)

Vi människor är utrustade med många funktioner för automatisering. Matsmältning och syrereglering sköter sig självt, vi lär oss göra saker som sedan sker automatiskt (som till exempel gå eller öppna dörrar), och som jag nämnde förra veckan kan även reaktionsmönster och känsloresponser bli automatiska – ibland på ett oönskat sätt! De automatiska beteendena kan vara svåra att ändra, och det märks ju särskilt väl när det finns saker vi vill sluta med. Antingen det gäller att sluta äta eller dricka vissa saker eller att sluta säga eller göra på ett visst sätt så är vi många som upptäckt att det att det är svårt att sluta.

Det här beror på att vi inte utgår ifrån hur människan och människans psyke fungerar, utan utifrån hur vi tycker att det borde fungera. Att lära sig saker kan ju vara jättelätt – den som provat att stoppa in handen i en eld gör inte om det i brådrasket, och min svågers hund springer numera aldrig ut genom den helglasade altandörren utan att försiktigt prova med ena tassen att det inte finns någon osynlig dörr i vägen. Den här sortens lärdomar drar vi snabbt, och risken är mycket liten att handen-i-elden-beteendet eller springa-in-i-altandörren-syndromet blir ett invant mönster som måste brytas. Det beror på att feedbacken kommer omedelbart och att inlärningen hanteras av hjärnans mer primitiva funktioner i reprilhjärnan och limbiska systemet. När feedbacken i stället kommer en lång tid senare och kanske dessutom har flera inverkande faktorer (till exempel när jag konstaterar att jag gått upp i vikt sedan jag började äta annorlunda) räcker inte de mer primitiva funktionerna till, utan vi måste blanda in hjärnbarken och vår förmåga till logiskt tänkande. Och hur mentalt avancerade vi människor än gillar att tro att vi är kan det vara en rätt så stor utmaning att förändra den vägen!

Ordet förändring är ett exempel på ett ord som avslöjar misstaget att klumpa ihop fenomen utifrån slutsatser som vi dragit om världen. Idag pratas det mycket om förändringsarbete och hur vi kan skapa förändring, både i företag, på det personliga planet och rent globalt. Men bortsett från att vi ofta sätter ett oberättigat likhetstecken mellan förändring och utveckling (vilket jag säger mer om i blogginläggen Förändring eller utveckling? och Ge näring åt utvecklingsprocessen) tror vi också att förändring är ett fenomen. Naturligtvis är det bra att ha ett övergripande ord som kanske har olika underkategorier, men det vi många gånger missar är det är två helt olika saker att lära sig eller börja med något å ena sidan och att lära bort eller sluta med något å den andra.

Vårt psyke har mycket lättare för att lägga till något nytt – ett beteende, en vana, extra vikt – än det har för att släppa taget om saker och ting. Ibland hör vi att man ska byta ut i stället för att ta bort. Vi hade en vän som efter att ha kört onykter blev dömd till alkoholavvänjning, där han ansågs få hjälp att sluta dricka. Men han var inte fysiskt beroende av alkohol – det var bara det att det var hans enda sätt att hantera stress! Och eftersom ”hjälpen” han fick bara handlade om att sluta röka, och inte gav honom några nya verktyg för att hantera stress, fungerade inte avvänjningen. Så att byta ut har absolut sin plats.

Det som dock kan hända är att själva försöken att sluta med ett invant beteende är att det provocerar någonting inom oss, som sätter sig till motvärn så att vi blir ännu mer benägna att göra det vi vill sluta med. Så mitt bästa råd, så länge det du vill sluta med inte är livhotande, är att först enbart börja med något. När vi gör det åstadkommer vi två positiva saker. För det första bryter vi ju det gamla mönstret – vi slutar inte göra det vi gör, men vi börjar göra det på ett lite annorlunda sätt. Det gör själva vanan mindre cementerad, utan den provokation som det innebär att försöka sluta rakt av. För det andra tillsätter vi förhoppningsvis någonting i ekvationen som i förlängningen motverkar beteendet vi vill sluta med. Mer sallad ger mindre plats för det jag vill sluta äta, även om jag till en början inte strävar efter att sluta. Vanan att stanna upp och ta ett djupt andetag innan jag ägnar mig åt min vana – eller rentav efteråt, om jag inte kommer på det förrän då – kommer att ge mig ett annat perspektiv på det över tid.

Vad skulle du vilja sluta med? Vad har du kanske försökt sluta med, men utan att lyckas? Hur skulle du kunna ta första steget till den förändring du söker genom att börja med något i stället? Dela och kommentera gärna – jag är nyfiken på vad du kommer fram till! Och om du har funderingar om andra saker som du skulle vilja höra tisdagstankar om, ta gärna kontakt med oss via kommentarer eller e-post och berätta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman