Rädslor och drömmar

En av de vackraste sånger jag vet är Cirque de Soleils ”Let me fall”. Den börjar så här: Let me fall, let me climb, there’s a moment when fear and dream must collide. Men själv har jag alltid haft svårt att relatera till det här med rädsla – det är helt enkelt inte en särskilt bekant känsla för mig. När jag sett andra, på kurser och i livet, som åstadkommit fantastiska förändringar genom att utmana sina rädslor har jag känt mig lite avundsjuk. Det lät ju så enkelt, att ”bara” – 😉 – hitta något man var rädd för, göra det ändå och uppleva mirakulösa resultat. Men vad skulle jag göra? Jag kom ju inte på något som jag kände mig rädd för. (Alltså, om någon hotar mig med fysiskt våld, till exempel, kan jag förstås bli rädd. Eller om någon jag älskar hamnar i fara. Men jag hittade ingenting som relaterade det minsta till mina drömmar.) Det betyder förstås inte att inte samma dynamik – lägg krokben för dig själv på vägen mot förverkligandet av dina drömmar-dynamiken – gäller mig. Det är bara det att det inte ser ut (och inte känns) som rädsla.

drommarJust nu deltar jag i ett ”Dreambuilder”-program där vi tittar på drömmar, visioner, fallgropar på vägen och hur vi kan hitta den rätta frekvensen för att förverkliga det vi drömmer om. När det blev dags att titta på rädslor fastnade jag på samma ställe som vanligt. Vad är jag rädd för? Men det dök inte upp något som kändes det minsta relevant.

Men så insåg jag hur ofta man talar om fear, worry och doubt – rädsla, oro och tvivel – i samma andetag. Rädsla kan ju påminna om oro, och oro kan ju påminna om tvivel. Och tvivlar gör jag ju ibland. Mitt ego försöker inte skrämma mig med hot om hur farligt det är med olika saker (rädsla), eller med hur fel det kan gå och vilka hemska saker som kan hända (oro). Det har en helt annan taktik, och den faller tydligt in under kategorin tvivel. Om jag tvingades sätta ett ord på den skulle det nog bli att vara realistisk och veta hur. Jag insåg att det innebär att även mina drömmar på sätt och vis är ”realistiska”, i den meningen att jag föredrar att ”drömma” om sådant som jag (tror att jag) kan se hur det ska komma till stånd.

I ett ”drömtest” som vi använde för att se om våra drömmar var värdiga att drömmas eller inte ingick frågan: Behöver jag hjälp från högre makter för att förverkliga den här drömmen? (Om man inte behöver någon hjälp från högre makter – vad vi nu väljer att kalla dem – är det ju inte så mycket bevänt med drömmarna.) Och jag kunde svara ja på den frågan: givetvis behövde jag hjälp från en högre makt. Jag visste ju vad som behövde göras för att min dröm skulle bli verklighet (trodde jag), och det skulle jag förmodligen inte klara utan den hjälpen. Det var som om jag sa: ”Det behöver gå till så här: först X och sen Y och sen Z, och DET behöver jag en högre makt till, tack!” Så det såg ut att finnas en öppenhet där, en mottaglighet för okända krafter som kunde verka i min tjänst. Men det var ju inte riktigt sant. Egot försökte fortfarande ha kontroll genom att bestämma hur planerna skulle sättas i verket och vad jag i själva verket behövde för slags hjälp. Att ”tro på sig själv” kan vara ett tveeggat svärd, och jag insåg att jag ibland tror på mig själv så mycket att det inte blir några arbetsuppgifter över till den högre makten. Och det sätter givetvis också ett tak för drömmarna.

Jag insåg att min vana att ”se vägen till målet“ fyllde precis samma livsförnekande funktion som rädsla gör. Jag såg sambandet mellan den vanan och min oförmåga att faktiskt överlämna processen till den där högre makten. Inte kommendera omkring den som om jag var något slags projektledare, utan snarare bjuda in den, som om den var en vild men nyfiken fågel, och låta den besöka mig och bidra till min dröm på ett sätt som faller sig naturligt för den. Blotta tanken på vad det faktiskt skulle innebära får mig att känna mig osäker, sårbar, expansiv, hoppfull och som ett stort, livsbejakande, vibrerande andetag. Puh. Men nu vet jag i alla fall vad jag behöver jobba med – grattis på mig 😉

Hur ser dina drömmar ut? Kanske innefattar de att leva mer i kontakt med kraften och livsglädjen inom dig; som den du verkligen är i stället för den du kanske försökt vara? I så fall är du välkommen på kurs i juli!

One response to “Rädslor och drömmar

  1. Tack för en fin och, som vanligt, klok text! Och så trevligt att visa att jag är en människa och inte en maskin — då måste jag ju skicka något också. Det blir
    Stora kramar till er på Nationaldagen

    Ma/G

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman