På det fjärde ska det ske

Ja – eller hur var det nu? ”Jag ska börja i morgon/nästa vecka/nästa månad” är en väldigt populär plan. Märkligt populär, med tanke på att det som vi ska börja med sällan bryr sig om ifall det är måndag eller onsdag, mitt i månaden eller precis i månadsskiftet. Hmmm. Det är nästan så att man skulle kunna tro att vår förtjusning i att förlägga nya börjor” till ett prydligt skifte i kalendern inte är mer än en simpel ursäkt för att ännu en gång skjuta upp det vi säger att vi vill göra.

Vad är det du säger eller tänker att du ska börja med? Kommer det att spela någon praktisk roll om du börjar NU eller om du väntar till nästa nya dag, vecka eller månad? Jag är ganska säker på att du bara hittar en skillnad: om du väntar får du en liten respit innan du måste upp till bevis, innan du måste börja göra det och inte bara prata om det.

Handen på hjärtat: Finns det saker som du bara gillar tanken på; som du inte är så sugen på att faktiskt göra men gillar att tro att du tänker börja med? Det kan vara nog så oskyldigt – en liten lek som vi gillar, som ingen mår dåligt av. Men ibland hamnar sådana ”falska drömmar” i vägen för livet. Då skjuter vi upp andra saker som vi vill göra. Vi tänker att vi ska göra dem ”sen”: när vi gått ner i vikt, ökat omsättningen, flyttat till villa/lägenhet, bytt jobb … Listan över ”sen” – eller över ursäkter, som de också kallas – kan göras vääääääldigt lång.

Kanske är det dags att göra en inventering av din egen att göra-lista? Och ännu viktigare, av den där listan över ”sen” – sakerna som du ska göra när du uppfyllt vissa villkor. Om du upptäcker att du gömt undan sådant som du verkligen längtar efter bakom ouppfyllda mål som måste förverkligas först, fråga dig om du vill ha det så. Har det blivit dags att faktiskt ta tag i det där som du skjutit upp? Eller är tiden i stället kommen för att medge att det aldrig kommer att bli av? Och i så fall, kan du ändå få till stånd det där som du längtade efter, det där som skulle hända ”sen”?

Se över dina ”sen”. Det är fantastiskt att ha mål. Det känns underbart att planera och sedan uppfylla drömmarna. Det är inspirerande och livsbejakande att anpassa planen, att justera målen och vägen. Men det avgörande att vi ser till att våra ”sen” är aktuella, annars håller vi oss själva kvar där vi är och kommer inte dit vi vill. Och värre ändå – vi tror att det beror på yttre omständigheter.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman