Orosmoln

Oro är ett märkligt fenomen. Någon har sagt att det är ”den ränta vi betalar när vi lånar bekymmer från framtiden”, och det är verkligen sant. Finns det något positivt med oro? Ibland låter det så, till exempel när vi läser i tidningarna om instabila politiska situationer, stigande räntor eller annat som vi upplever som hot mot vår trygghet. Ibland frågar journalisterna den ena eller andra experten: ”Bör vi vara oroliga?”

Det är väl en märklig fråga. Jag minns en gång (tyvärr kommer jag inte ihåg vilken omständighet det gällde) när svaret blev: ”Ja, det bör vi nog.” Bör?? Vad då bör? För vems skull? Och vad skulle det någonsin kunna tillföra?

Det är märkligt oproduktivt att oroa sig – åtminstone kan jag inte komma på några exempel på situationer där det förändrat någonting annat än blodtryck, matsmältning och sinnesfrid hos just den som gör det. Låt oss säga att jag oroar mig för någonting som faktiskt aldrig händer. Då har jag mått dåligt – svettats, haft dålig matsmältning, fått förhöjt blodtryck och nedsatt produktion av vita blodkroppar, bland annat – fullständigt i onödan. Och om det jag oroar mig för skulle hända har den stress jag utsatt kroppen för på förhand knappast förbättrat mina förutsättningar att handskas med utvecklingen. Dalai Lama, som var i Sverige nyligen, lär ha sagt ungefär: ”Om det du oroar dig för aldrig händer var din oro onödig. Om det händer var den meningslös.” Och det är väl, kort och snärtigt formulerat, ungefär min tanke också.

Det lustiga är att alla naturligtvis förstår det här. Och ÄNDÅ finns det någon del av intellektet som tror blint att ”insatsen” i form av oro (eller dålig matsmältning, högt blodtryck, nedsatt immunförsvar etc) faktiska kan förhindra att det oönskade händer. När vi oroat oss duktigt och det sedan visar sig att det vi oroade oss för aldrig hände sätter vi på något omedvetet plan upp det på listan över ”bevis” för att oro fungerar och är en konstruktiv preventivåtgärd. Men det låter inte så troligt, va?

Tyvärr är saken den att det är just omedvetet det här sker. Vi kan resonera och argumentera, förstå och skratta bort tusen gånger utan att det påverkar den omedvetna logiken. Så vad ska vi göra?

Jag beklagar om jag börjar bli tjatig, men svaret är – som vanligt – medvetenhet. När vi blir medvetna om det här inre resonemanget, inte som en intellektuell teori som vi nickar och håller med om utan som ett djupt känt faktum som vi upplever inom oss, först då kan dynamiken börja förändras. Den kan inte inte förändras, eftersom den är resultatet av omedvetenhet, och omedvetenhet är som mörker: ett icke-tillstånd. Det saknas något, och detta något är medvetenhet. Tillsätt medvetenheten, och omedvetenheten försvinner – precis som mörkret försvinner när vi tänder ett ljus.

Det är ofta här som intellektet tjänstvilligt hoppar in igen och säger: ”Ja, okej, nu är jag Medveten om det här. Men det händer ju inget? Jag oroar mig ju fortfarande lika mycket.” Men det beror på att vi förväxlar medvetenhet med information, teorier och föreställningar om medvetenhet. Och när intellektet får den informationen kommer den irriterade motfrågan: ”Ja men vad ska jag göra då?” Tyvärr är svaret, som det så ofta är: ingenting. Receptet heter uppleva och utforska.

Upplev hur situationen känns. Vad tror du är den irrationella drivkraften bakom oron? Vad tror du att du riskerar genom att sluta oroa dig? Utforska sedan om det verkar sant? Är det troligt att du slipper få cancer, eller lyckas bra med presentationen på jobbet, eller att dina barn klarar sig oskadda hem från festen mitt i natten, för att du oroar dig? Här någonstans brukar försvaret komma igång. ”Nej, det är klart att det inte är – men jag är ju OROLIG, hur ska jag kunna sluta med det?”

Befrielsen finns i den enkla insikten att du behöver inte sluta. Du behöver bara bli medveten om hur det är, hur du fungerar. När du blir medveten – utan försvar och utan motstånd – förändras verkligheten. Varje gång. Som så ofta är Byron Katies The Work ett fantastiskt verktyg för det här ändamålet eftersom det med sin enkla struktur hjälper dig att hålla dig på banan och inte låta föreställningarna springa iväg med dig. Via länken hittar du mer information om The Work och några YouTube-snuttar där Byron Katie berättar om The Work och hjälper olika människor att ifrågasätta sina tankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman