”Offermentalitet” – villigheten att släppa taget

Det här med förändring är en återkommande fråga när det handlar om inre utveckling. Kan jag förändras? Vill jag förändras? Hur ska jag göra? Och när det handlar om förändring på djupet, verklig utveckling – kan jag välja själv, eller är det någonting som bara sker? 

På den senaste Levande kraft-kursen ägnade vi oss åt ett intensivt utforskande av personliga mönster i tankar, reaktioner och beteenden. Deltagarna tittade på hur det ser ut i vardagen, på hur mönstren kom till uttryck, och hur ofta det slutar med att försöken att slippa undan lidande och bekymmer faktiskt skapar lidande och bekymmer i stället. Vi tittade också på oskuldsfullheten bakom mönstren – på att även om en sak jag gör faktiskt skapar lidande för mig själv eller någon annan är det ju inte för att jag avser att göra någon illa – och på hur ont det ibland gör att undersöka saker som vi anar är smärtsamma men inte vet hur vi ska kunna förändra.

I slutet av kursen gjorde vi en övning, utformad ganska mycket i stunden, som nog kommer att stanna hos mig ett tag. Deltagarna fick välja ett mönster från sitt liv – ett som kändes brännande, aktuellt och som de verkligen skulle önska att de kunde släppa taget om. Som de kände att de var villiga att släppa taget om, även om de kanske inte visste hur. Sedan fick de berätta om det för en partner, som just då representerade universum, försynen, Gud, ett vist högre jag eller någonting annat som kändes relevant för just den personen. Och så fick de förklara sin önskan att lämna ifrån sig mönstret och be om hjälp att göra det.

Jag vet inte om det går att beskriva stämningen i lokalen för någon som inte var där. Det handlade ju inte om att läsa upp någon mental önskelista över mönster som jag helst skulle vilja leva utan. I stället var det individer som verkligen hade sett vad ett visst mönster skapade, hos dem själva och andra, som kanske samtidigt kände en oro för vem de skulle bli utan den välbekanta mallen, som inte hade någon aning om hur svårt det skulle bli – men som verkligen ville sluta kämpa och öppna sig för möjligheten att ta emot hjälp. 

Vi gör oftast inte övningarna själva när vi leder kurser, i alla fall inte i den form som deltagarna gör dem. Men övningarna ”händer” oss liksom ändå. Sedan kursen har min egen medvetenhet vuxit när det gäller djupt förankrade mönster – ”självklarheter” som egot och personligheten verkligen stödjer sig på. Det faller på plats saker som länge svävat på gränsen mellan det medvetna och det omedvetna – eller, som varit medvetna men inte riktigt gått att se i sitt större sammanhang. Och det lustiga när insikterna faller på plats är hur odramatiskt och enkelt det är. Inget märkvärdigt. Bara sanning.

Oavsett hur religiöst intresserade vi är kan vi inspireras av kyrkliga högtider – många passar till exempel på att ägna sig åt välgörenhet av olika slag, och ha fokus på frid, kring jultiden. Nu är det påsk, och temat är offer. Och plötsligt passar det så bra: det handlar inte om materiella uppoffringar, utan om ”getting down and dirty” med just ego och personlighet. För vi må ju vaka över våra materiella tillgångar och bli upprörda om någon försöker stjäla dem från oss, men det är ingenting emot hur hårt bevakade våra egenskaper, åsikter och inte minst personliga mönster är, och hur febrilt vi håller fast vid dem 😉.

Så kanske är det dags för ett offer i påsk? På samma sätt som deltagarna på vår kurs rannsakade sig själva i flera dagar för att bekanta sig med skrymslen i medvetandets undanskymda vrår för att sedan be om hjälp med att ”offra” någonting, kan vi alla välja att göra det. Vi kan naturligtvis göra det när som helst på året, men nu i dagarna – särskilt om vi faktiskt har lite ledigt och dessutom umgås med närstående – kanske det passar extra bra att se om vi är redo att släppa taget om någonting.

Vi behöver inte göra det till något vräkigt och storstilat, och det handlar inte om att avge några löften för framtiden. Det handlar, som vanligt, om öppenhet och nyfikenhet. Om det bara finns en liten vilja att släppa taget om ett mönster som du vet skadar dig eller någon annan – eller ens en önskan om en vilja att släppa taget – kanske du också vill be om hjälp att göra det. Du behöver inte ens klara av det. Villigheten och öppenheten är värt mer än alla ansträngningar i hela världen ❤️️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman