När du inte förstår dig på dig själv

Att humöret kan växla hos oss människor är det väl knappast någon som har missat. Och ibland vet vi precis varför (eller tror åtminstone att vi vet). Vi kanske är ledsna, eller arga över något, eller känner oss rastlösa i väntan på ett besked. Men ibland kan det handla om vagare (eller inte så vaga!) sinnesstämningar som vi inte förstår orsaken till. Olust, oro, irritation, rastlöshet, eller bara något som är ”på”. (Det kan såklart också vara positiva upplevelser som vi inte heller förstår, men de flesta av oss ser inte det som något problem, så därför fokuserar jag på de obehagliga här.) Då kan det hända att vi blir otåliga eller irriterade över det också, eftersom vi inte begriper oss på våra reaktioner och tycker att vi inte borde må som vi gör.

(Se det här klippet på Youtube.)

När det händer har vi förstås också olika ”lösningar”. De mest populära är nog att antingen stänga av eller hitta (eller hitta på) en förklaring till vårt tillstånd. Men ingetdera är riktigt tillfredsställande. Om du stänger av – kanske jobbar, shoppar, äter eller dricker bort de obehagliga förnimmelserna – men ändå någonstans inser att det är det du gör, så känns det kanske skevt och som om du missar något viktigt (och det gör du ju på ett sätt också). Då kan vi växla till den andra ”lösningen”, nämligen att försöka förklara för oss själva vad som pågår genom en mental story om det som vi ser som orsaken till vårt sinnestillstånd. Förklaringen kan vara antingen helt tagen ur luften (någonting som inte alls har med saken att göra, som när vi kommer i diskussioner eller bråk med någon men senare inser att vårt humör berodde på något helt annat), eller också kan den vara i rätt riktning: vi kanske prickar rätt när det gäller vad vi reagerat på, men förklaringen vi konstruerar om varför styr oss i fel riktning. Det är som att vi har vår egen, inre ”fake news”-generator – inte för att vi vill förfalska någonting, utan bara för att vi så gärna vill hitta en förklaring att hålla oss i. Det ger oss en känsla av trygghet, även om förklaringen som ger oss tryggheten i sig inte är korrekt. Men det rör ju också till det en del för oss. 

För att förstå lite av vad som händer kan vi titta igen på de tre intelligenscentren – det instinktiva centret i magen, det emotionella i hjärtat och det intellektuella i huvudet. Du hittar mer information om centren i tidigare inlägg, men det rör sig alltså om tre separata nervsystem, som tar in information, anpassar sig och fungerar oberoende av varandra. Vi lever i en kultur som starkt betonar det intellektuella centret – det vill säga, som tror att den betonar det intellektuella centret, och som vill analysera och förklara utifrån det.

Det här gör ofta att vi tror att vi ska kunna förstå oss ur obehagliga situationer, eller prata bort obehagliga känslor. Vi är många som gjort upptäckten på vår inre resa att det inte funkar i längden; att känslor heter så för att de känns, och att det ”effektivaste” sättet (för effektivitet är ju också populärt i vårt samhälle 😉 ) att hantera en känsla på ett meningsfullt sätt faktiskt är att känna den. Låt säga att du har blivit besviken över att någonting inte blev som du hoppats, eller att du kommer sig ledsen över att någon du älskar ska åka bort och vara borta länge. Du kan ju förstå alla möjliga saker i relation till de här känslorna, men det tar inte bort känslorna. De flesta av oss som slagit in på någon väg mot inre utveckling har upptäckt det här (även om vi kanske inte alltid kommer ihåg det!).

Så poängen är alltså att det kan pågå saker i hjärtat som tar så lång tid de tar, helt enkelt. Och ofta kan vi underlätta processen genom att inte klandra oss själva för våra känslor utan kanske snarare utforska dem försiktigt. Det här, att hjärtats värld kan se annorlunda ut och vara oberoende av huvudets, det har vi oftast ett litet hum om. Men så finns det ju ett center till, som ofta flyger en bra bit längre under intellektets radar: det instinktiva centret, eller magens värld.

Vår instinktiva värld är förhållandevis primitiv. Den reagerar på upplevda hot mot vår överlevnad, från rent fysiska hot om svält eller våld till mer subtila hot om exempelvis uteslutning ur en gemenskap. Och den är lika aktiv och relevant idag som den var på stenåldern, men idag är den täckt av ett tjockt lager mentala analyser, förklaringar, resonemang och förklaringar.

Så när du inte riktigt förstår dig själv – dissa inte rastlösheten, oron, känslan av bedövning eller vad det nu är. Bjud in den en stund. Se om du kan vara villig att lyssna på dig, även om du inte förstår vad du säger. Reflektera över möjligheten att dina stenåldersinstinkter vädrar ett hot någonstans. Du behöver ju inte agera utifrån det du upptäcker (om det nu inte verkar vara en vettig sak att göra), men du kan visa dig själv lite medkänsla. Du behöver inte förstå exakt vad det är som påverkar dig just nu. Men om du förstår att någonting påverkar dig, och om det kan vara okej med dig att inte veta alla detaljerna än, så kan du bli mer kompis med det instinktiva centret – och när du blir det så börjar ni kunna samarbeta bättre och du stärker alla de aspekter som centret är avsett att hantera i ditt liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman