Modet att ta steget ut i det okända

Så har vi varit med om ytterligare en Levande kraft steg I. När jag tittar bland gamla deltagarlistor ser jag att det var den tjugofemte i ordningen sedan 2008, när vi började dela in kurserna i steg – tjugofem unika ”steg I”. För nej, det blir ju aldrig samma kurs, trots att alla steg I förstås har gemensamma nämnare med varandra som gör dem till just steg I-or. Den här gången var gruppens grundton på ett sätt tydlig, men samtidigt svår att sätta fingret på.

IFemton upptäcktsresande var det som samlats den här gången, från 25 till 66 år gamla. Ungefär hälften var helt nya deltagare, medan den andra hälften hade varit med tidigare (på en kurs, många kurser under flera år eller något däremellan). Några av deltagarna kom från vår längre utbildning Egobitar, där Levande kraft-kurserna är en del. Och blandningen var tydligen perfekt 🙂

Temat som tonade fram för oss under förberedelserna och den inledande torsdagskvällen handlade någonstans om upplevelsen av att oftast i unga år stå ensam inför situationer som man inte riktigt klarat att hantera. Det händer förstås alla människor i varierande grad, men här var det den känslan – och en längtan efter att förstå det som hänt och hitta sin egen sanning – som kändes starkast. Som alltid när man står inför en utmaning och har en längtan att gå vidare hann energin tätna till under fredagen, när deltagare efter deltagare öppnade nya dörrar i sina outforskade eller igenspikade inre vrår.

Flera deltagare hittade ganska snart en del av de nycklar de hoppats på, även om de kanske inte ens vetat att de letade efter dem. Och som så ofta är fallet blev kursen för många deltagare början på en djupgående process som kommer att pågå länge. På sätt och vis kändes kursen mognare eller djupare än en vanlig steg I – villigheten att sjunka in i upplevelsen, att öppna nästa dörr utan garantier eller säkerhetslinor, kändes ovanligt stor. Den villigheten öppnade för ett påtagligt djup, även om det var på ett individuellt plan och långt ifrån alla deltagare delade sin process med den övriga gruppen.

Det är också fascinerande att se att även deltagare som gått både steg I, II och III i olika konstellationer under flera år plötsligt kan hitta en ny nivå, ett nytt plan att utforska, och hur annorlunda en kurs plötsligt kan te sig för den personen. Ju fler kurser man varit på, desto svårare är det förstås att inte ha förutfattade meningar om vad som ska hända – men desto bättre rustad är man samtidigt för att öppna nya dörrar och uppleva nya dimensioner av den inre utvecklingen. Och även deltagare som bara varit på någon enstaka kurs tidigare kan uppleva en stor skillnad när den viktigaste insikten av alla har hunnit integreras efter första kursen: Att det är jag själv som måste ta stegen, att jag måste delta aktivt och att ingen annan kan göra min resa åt mig. Det kan ju tyckas självklart utifrån ett intellektuellt perspektiv, men ändå är vi många som fått göra den insikten både en och två gånger under resan!

De som återkommer till våra kurser har också möjligheten att kombinera kursen med en healingsession av vår fantastiska in house healer, Helen ♥. (På steg II och III är hon ett stående inslag, och möjligheten att komplettera med healing är öppen för alla.) Den kombinationen är ofta en stor hjälp för deltagare som vill se en del av en process lite tydligare eller bli mer medvetna om vad som pågår inom dem.

För varje kurs vi håller fördjupas känslan av ödmjukhet inför att så många visar oss förtroendet att gå så djupt. Det mod och den prestigelöshet vi ser hos dem vittnar om att vi lyckas skapa just den trygga, öppna och respektfulla miljö som behövs för att göra sådant arbete möjligt. Vi lämnar naturligtvis inte kursen utan att påverkas av den själva, heller, och våra egna upplevelser av kurserna tillsammans med feedbacken och utvärderingarna från deltagarna (vi är välsignade med fantastiska sådana!) skapar en synergieffekt som inspirerar oss att fortsätta hålla kurserna och hela tiden utveckla dem vidare. Några citat ifrån deltagarna talar sitt tydliga språk och gör oss glada, tacksamma och förundrade över att vi får arbeta med just det här.

Magiskt, livgivande och stillande. Min kropp vet och kan och orkar bara jag släpper den fri. Jag har kraft!
Kursledarna är så trygga, stabila och avslappnade att man vågar låta vad som helst hända.
Det känns tydligt att man är i goda händer. 

Marie Andersson, Umeå

Kursen erbjuder fler dimensioner än man tidigare sett/känt, och den fyller på med livskraft, nyfikenhet och kärlek.
Kursledarna saknar motsvarighet. 

Pelle Larsson, Flen

Skönt, avslappnande och omhändertagande. Helt underbara kursledare.
De SER HELA DIG. Kursen har ändrat mitt synsätt på flera plan. 

Carol Lagerman, Motala

Räddning, insikt och mod – kursledarna är toppen
och kan verkligen pusha mig över mina gränser på ett positivt sätt.
De vet det jag själv inte vet och förstår om mig själv …

Bitte Sörfelt, Viksjöfors

Jag blir fortfarande imponerad och tacksam över hur fantastiskt bra ni tar hand om oss deltagare.
Man känner sig omhändertagen, trygg och sedd. Jag är otroligt glad och tacksam att jag hamnade här. 

Linda Sandin, Stockholm

One response to “Modet att ta steget ut i det okända

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman