Kräks du upplevelser?

En av mina klienter berättade om en situation där hon haft en fantastisk upplevelse när hon var på kurs. Hon höll på att spricka innan hon fick dela med sig av den till sina kurskamrater – men kurskamraterna reagerade inte alls som hon trott eller hoppats utan bemötte henne i stället mycket negativt. Hon blev frustrerad, ledsen och arg, och hon förstod inte varför det inte var en bra sak att hon ville (och vågade) dela med sig till andra av det hon upplevde och kände.

För mig belyste den här händelsen tidigare upplevelser i mitt liv som jag inte funderat över på flera år och såhär i efterhand inte riktigt kan svara på när jag egentligen hade förstått – men förstått hade jag, någonstans på vägen. Men när jag var i hennes situation själv kunde jag inte begripa varför det just jag ville säga, berätta eller ta upp inte fick sådana där behagliga och bekräftande följder som jag hade tänkt mig. Jag har till och med skrivit om det sedan dess, i boken Din personliga energi, men jag har aldrig fått det så tydligt illustrerat som under den här sessionen eller så klart sett vad det är som händer.

När vi går in i det vi upplevelser med barnets förbehållslöshet kan vi verkligen uppleva fantastiska saker – men det är viktigt att komma ihåg att vi är vuxna nu, och som vuxna har vi ansvaret att bearbeta och integrera våra egna upplevelser. Min klient hade gjort den första delen – gått in helhjärtat i sin upplevelse – men hon hade inte gjort den andra, nämligen integrerat upplevelsen inom sig. Det finns många sätt att göra det, och exakt hur hon skulle ha gjort förtäljer inte historien. Kanske hade hon behövt bära den med sig inombords under den kommande dagen och se vart den förde henne, kanske hade det passat att sitta i tyst meditation, kanske hade hon kunnat ge upplevelsen ett kreativt uttryck i någon form. Hur är inte det viktiga; det viktiga är att vi gör våra upplevelser till våra egna och integrerar dem på att djupare plan än bara som en berättelse i huvudet som vi inte kan hantera eller få nytta av förrän någon annan tuggat den åt oss.

När integrationen saknas försöker vi omedvetet utnyttja vår omgivning som ”vuxen spegel”. Det är inte att dela med sig – det är ett övergrepp. Vi ”kräks” vår upplevelse eller känsla över andra i förhoppningen att vi ska få tillbaka en prydligt integrerad upplevelse i retur. Naturligtvis är det här helt omedvetet – för det mesta tror vi uppriktigt att vi ”bara vill dela med oss” – något som dessutom kanske varit mycket positivt – så ofta landar vi ganska så hårt och obekvämt när omgivningen avvisar vårt ”delande”. Om det händer dig – kanske bara i form av att du berättar om något och efteråt inte känner dig riktigt tillfredsställd med hur du blev bemött – kan du ta tillfället i akt att utforska, i efterhand, vad det var du hoppats få ut av situationen.

 

2 responses to “Kräks du upplevelser?

  1. Det finns mycket självkritik i mitt liv just nu. Jag försöker hela tiden ”förstå” intellektuellt varför det är så. Så svårt att göra annorlunda. Detta ”kräkande” av upplevelser kännerjag också väl igen. För mig är det nog i grund och botten en blandning av att vilja ”dela med mig” av en en upplevelse men också att visa mig lite duktig på något sätt. Hela tiden ett sökande efter bekräftelse på att jag är speciell!! Inte kul att inse men det är nog faktiskt så. Är det kanske det jag gör just nu??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman