Vintermys med the law of 7

Kommer du ihåg ”Newtons vagga” – metallkulorna som hänger i en rad, och där du genom att lyfta ut den yttersta och släppa ner mot grannen kan få den yttersta kulan i varje ände att ”ticka” fram och tillbaka en bra stund? Det kan fortsätta så länge att det känns som om man skapat en ”evighetsmaskin”, men förr eller senare avstannar förstås rörelsen.

Så fungerar många saker i livet också. Vi tror att vi genom att införa en förändring ska få effekterna av förändringen att ”ticka vidare” av sig själva. Min enneagramlärare Russ Hudson tycker om att prata om ”the law of 7”. Det viktiga i den lagen är the shock points, som illustreras tydligt i vår tonskala. Efter tre toner kommer en ”knuff” (i form av en halvton) som behövs för att driva utvecklingen framåt. Annars avstannar rörelsen, precis som i Newtonvaggan.

Som vidare illustration kan vi ta Russ favoritexempel bantning: Vi kanske vill gå ner i vikt, och då lägger vi om kosten. När vi ändrat våra kostvanor börjar vi gå ner, men efter ett tag når vi en platå då kurvan planar ut och det inte händer så mycket. Då behövs det en ”chockpunkt”, det vill säga vi måste ändra något mer för att fortsätta gå ner, till exempel börja träna också – eller något annat som tillför ny energi och får rörelsen att fortsätta.

Min kropp befinner sig i det där läget just nu. För tre år sedan började jag ta ett näringstillskott som hade – och fortfarande har – fantastiska effekter i form av energi och en inre känsla av ”renhet” (bland mycket annat). Efter ytterligare ett par år blev jag trött på att konsumera så mycket mjöl och socker, och jag började äta ett slags stenålderskost (dvs uteslöt de flesta tillagade kolhydrater i form av spannmål, potatis, mjöl och så vidare). Och kroppen jublade igen.

Nu har jag börjat känna tecken på att det är dags för en ny ”chock”, denna igång i form av att jag (som generellt är lite sen med att hoppa på trender och upptäcker allt från Wordfeud till nya byxmodeller minst ett år efter alla andra 🙂 ) börjar tillämpa periodisk fasta, mer känt som 5:2-dieten. Flera anhöriga har sjungit dess lov i alla tonarter, men jag har helt enkelt inte behövt förändringen förrän nu. Så efter att ha smygstartat i måndags med en experimentdag har jag idag min första 2-dag. Naturligtvis är det tidigt att säga vad som kommer att hända på sikt, men jag kan redan tala om att både kropp och psyke uppskattar förändringen. Under ruggiga novemberdagar då jag inte behöver gå utanför dörren utan kan kura hemma, i soffan eller på kontoret, är det dessutom en helt fantastiskt passande kosthållning. Kroppen får vila, munnen får en del te, magen känner sig ledig och psyket uppskattar känslan av hur mycket energi det finns ändå, utan mycket mat.

Hur ser ”the law of 7” ut i ditt liv? Var har du fastnat, stagnerat eller kört in i vid det här laget väl uppnötta och kanske ohjälpsamma hjulspår? Just det här inlägget kom att handla om kroppen, näringstillskott och matvanor – men sjutalets behov av chockpunkter gör sig påmint lite överallt i livet. Kan du bli uppmärksam, välkomna chockpunkterna när de kommer och se dem för det energitillskott de utgör, i stället för att göra motstånd och klamra dig fast vid mönstren? Så många möjligheter kommer till oss av sig själva – så är du redo att ta emot?