Jag och min älskade jobbar för förändring just nu. En vision på kanske fem års sikt, med delmål på kortare sikt och ännu mer kortsiktig, konkret planering. Förändringen handlar om större frihet i arbetstid och -plats, mer utrymme för att göra sådant vi älskar, mer tid för varandra, för avslappning och lek.
Häromdagen slog det mig att vi kanske borde göra en skiss på hur en dag eller en vecka till exempel skulle kunna se ut i dem nya värld vi vill bygga upp. Vad skulle vi komma att göra, rent konkret? Och kan vi – borde vi, rentav – börja göra några av de sakerna nu, direkt, trots att vi inte ”är framme”?
Jag kom att tänka på berättelsen om mannen vid floden och den besökande karriäristen från storstan: Besökaren såg fiskaren packa ihop sin utrustning framåt lunch och bege sig av hemåt. ”Va?” sa han. ”Ska du lägga av redan? Du har ju flera timmar av produktiv tid kvar på dagen.”
”Än sen?” svarade fiskaren. ”Jag har fått den fisk jag behöver för idag. Varför skulle jag fiska mer då?”
”För att expandera, förstås”, svarade stadsbon. ”Då skulle du ju kunna sälja fisk till andra också. Du kunde anställa några arbetare som hjälpte dig och bygga upp ett sparkapital, och sen skulle du kunna pensionera dig tidigt.”
”Vad skulle det vara för poäng med det?” frågade fiskaren.
”Då skulle du all tid i världen att umgås med vänner och familj och göra sånt som du tycker är kul”, svarade stadsbon.
”Det är det jag ska göra nu”, sa fiskaren och gick hem.
Naturligtvis finns det ibland en poäng med att jobba nu för att få en större belöning senare. Vissa saker behöver helt enkelt byggas upp över tid. Men vi måste förbereda inte bara genom att jobba för de praktiskt förändrade omständigheter vi siktar mot, utan även genom att resan nu så frön vid målet och komma ihåg att vattna dem. Vi kommer ju inte automatiskt att ha något att säga vår partner eller våra barn, eller några vänner att umgås med, om vi inte förbereder för det också.
Vilka frön vill du så i ditt arbete för den förändring du önskar dig?
Lämna ett svar