Jag har ju ägnat mig en del åt våra tre intelligenscenter – magens, hjärtats och huvudets – både inom ramen för Enneagrammet och i samband med upplevelsebaserad inre utveckling i allmänhet och Levande kraft-verksamheten i synnerhet. Tidigare i somras hittar du blogginläggen Integrerad intelligens (se här på Youtube) och Så här påverkas centren av inre utveckling (se här på Youtube), där jag förklarar lite mer om de här tre ”fakulteterna” eller, faktiskt, hjärnorna 🙂 . Nu är det dags att gå lite mer in på vad vart och ett av dem handlar om, och jag börjar med magen, eller det instinktiva centret.
Det finns enormt mycket att säga, utforska och upptäcka när det gäller vår instinktiva intelligens. Den är den mest grundläggande intelligensformen vi har, och den första att utvecklas genom evolutionen. Man kan säga att den visar oss vår mest basala identitet: att vi är. Inte vad vi är, eller hurdana vi är – sådant som självbild och egenvärde kommer senare. Här handlar det om själva det faktum att vi existerar, och att ”jag” är avskild från ”du”.
Hemvisten för våra instinkter
I magen bor bland annat våra instinkter, och man brukar tala om tre stycken: den för självbevarelse, den för attraktion (även kallad den sexuella instinkten) och den för anpassning (även kallad den sociala instinkten). Även det här har jag tagit upp i tidigare blogginlägg, och du som vill läsa mer om de tre är välkommen till inlägget Ditt instinktiva jag där jag säger lite mer om dem. Hela området instinkter är också så enormt stort och intressant – och högst relevant för inre utveckling – att det förtjänar sin helt egen arena!
Våra instinkter ligger alltså ”under” våra kognitiva processer och det vi tänker eller tycker, vilket bland annat förstås förklarar varför det inte går att gilla något ”med flit” som man faktiskt inte tycker om. Jag säger lite mer om detta nedan.
Ursprunget till handling
Magcentret kallas också ibland ”the moving centre” eller kanske helt enkelt ”handling” (i kontrast till ”känsla” för hjärtat och ”tanke” för huvudet. Man kan beskriva magen som ett slags motor; det som driver oss framåt och får oss att agera. Den instinktiva intelligensen mobiliserar oss, antingen för eller emot saker. På det viset är magen en ganska svartvit intelligens: det är antingen hit eller dit, ja eller nej, här eller där.
Vårt inre ”ja” eller ”nej” får oss sedan att sätta gränser, vilja ha en viss kontroll och göra motstånd mot sådant som vi inte kan kontrollera på något annat sätt.
Verklig vilja
Viljan bor också i magen. Men här är det viktigt att vi förstår vad vilja är. När i säger jag vill att … pratar vi egentligen inte om vilja. Då vill vi att någon, något eller vi själva ska vara eller bli på ett annat sätt än det är just, men vi kan inte verkställa det i stunden. Vi säger kanske att vi ”vill bygga upp en verksamhet”, eller att vi ”vill gå ner i vikt” – men då talar vi snarare om att vi har en önskan, en dröm, en längtan eller en målbild. Allt sådant är finfint att ha och kan hjälpa oss att komma dit vi vill (eller tror att vi vill) komma, men det är inte den viljan det handlar om är. Jag vill äta mer grönsaker är bara sant om jag faktiskt också väljer att äta grönsaker till middag; om det finns ett äkta ”ja” till grönsakerna som får mig att faktiskt välja dem.
Så vilja, så som den används i och uttrycks av magen, handlar om sådant som jag kan göra, eller försöka göra, nu. ”Jag vill gå ut” – och så går vi ut. ”Jag vill skriva” – och så sätter vi oss och skriver så fort vi får en chans. Och vi måste naturligtvis inte göra som magen vill bara för att den vill. Om jag känner att jag vill ha en glass men vet att jag får ont i magen av det kan jag välja att låta bli att göra magen till viljes. Men det gör oss ändå väldigt gott att veta vad vi vill, på riktigt
Många pratar idag om att det är svårt för dem att veta vad de vill, egentligen, och det beror på att vi glömt bort att kolla med magen. Men det här kan vi öva på. Vi kan känna efter vad vi faktiskt vill äta till lunch, och lägga märke till hur det känns att vilja. Vi kan kolla vilken väg vi vill välja när vi är ute och går – och bli nyfikna på hur vi vet det? Var, och hur, uppfattar du viljan?
Informationen går mest uppåt
Som jag också kommenterat tidigare går informationen mellan våra tre intelligenser till den absolut övervägande delen uppåt. Det förklarar, som jag sa tidigare, varför det är så svårt för huvudet att med sina tankar, åsikter och resonemang övertala magen att den gillar något som den faktiskt inte tycker om. Lika svårt är det att få sig själv att vilja något som man inte vill. Vi kan träna oss att gilla och vilja det som vi önskar att vi gillade eller ville, men det går inte med mentala verktyg. Vi måste umgås med magen på magens villkor – och det är här upplevelsebaserad inre utveckling kommer in i bilden 🙂 ❤
Jag fortsätter att prata om centren i sommar. Kanske kommer det annat, eller små fördjupningar, emellan – kanske inte 😉 Men du hittar som vanligt alla blogginlägg här, och alla filmerna i spellistan Tisdagstankar på Levande krafts Youtube-kanal.
Relaterade inlägg: Integrerad intelligens | Så här påverkas centren av inre utveckling | Medkänsla, värderingar och emotionell intelligens – välkommen till hjärtats värld | Vad använder du huvudet till egentligen?
Men så spännande! Jag verkar ha bra koll på vad jag vill ”med magen”. Jag känner ofta efter vad jag egentligen vill och har därför sällan beslutsångest vilket förvånar många,
Här hört liknande slutsatser om olika typer av ”beslut”, när det gäller empirisk hjärnforskning och neuroledarskap. Att vissa saker är del av det primala (”reptilhjärnan”), annat känsloladdat (t ex Amygdala) och det rent rationella är hjärnans senare evolution. Oavsett hur en beskriver var saker sitter, reagerar vi på olika vis på olika typer av stimulans. Känslomässiga sker ofta med automatik, medan det rationella mer rättfärdigar det vi känner.
Träffade en Lakota-indian en gång. Han sa:
”Vår hjärna måste vi ha för att lösa de problem/önskemål som vårt hjärta skapar”. Tycker jag låter smart…