Alla har vi snubbeltrådar i livet (eller kanske snarare, i psyket 🙂 ). Vi kanske är hängivna uppskjutare som drar på nästan allt till sista minuten. En del fokuserar på andras väl och ve så totalt att det går ut över deras eget mående. Andra tenderar att entusiastiskt hoppa på saker utan att riktigt kolla om det är vad de faktiskt vill lägga sin energi på. Och själv kan jag fastna i ”produktionsläge” och glömma att ta hand om mig.
Men är det faktiskt möjligt att förvandla sådana ovanor till användbara tillgångar? Och i så fall, hur gör man?
Om vi börjar med att titta på vad det är vi betraktar som tillgångar kanske det kan vara sådant som handlingskraft, att få saker och ting gjorda; förmågan att ”tänka efter före” och faktiskt känna efter vad man vill; förmågan att bestämma sig och inte vela fram och tillbaka i det oändliga; förmågan att kunna läsa av sina medmänniskor och veta vad de känner … Det finns hur mycket som helst. Men alla dessa förmågor har en sak gemensamt: de är tveeggade. De är potentiella tillgångar. Men de är också lika potentiella snubbeltrådar, faktiskt precis dem vi pratade om alldeles nyss.
Tillgången att kunna ta det lugnt och känna att jag har tid på mig kan slå över i ett ständigt uppskjutande.
Tillgången att tänka efter före och känna vad som är rätt för mig kan slå över i att jag aldrig bestämmer mig.
Tillgången att kunna bestämma mig kan slå över i att ständigt vara på väg mot nästa sak och inte slappna av emellan.
Tillgången att känna av sin omgivning och veta hur människorna runtomkring mår kan slå över i att ta hand om alla utom sig själv.
Och så vidare. Ingen av de här tillgångarna är det något fel på. De är verkligen tillgångar. Men om vi överdriver dem kan de bli till snubbeltrådar (och om vi överdriver dem är det alltid för att vi följer ett slags ”minsta motståndets lag” – antingen vill vi inte göra oss besväret att lägga om kursen, för det är lättare att göra som vi alltid gjort, eller också finns det någonting som vi vill slippa komma i kontakt med och som vi riskerar att behöva möta om vi gör det där som vi egentligen skulle behöva göra.
Så de allra, allra flesta av våra tendenser, läggningar, förmågor och talanger kan vara både tillgångar och snubbeltrådar, beroende på hur vi använder dem.
Utmaningen att hitta balansen
Man kan tycka att lösningen är enkel: att balansera upp förmågorna genom att utveckla lite av den där andra sidan, som också behövs. Och ja, i teorin är det ju så. Det som kan göra det till en utmaning (utöver att det helt enkelt är bekvämt att göra det som faller sig mest naturligt, förstås) är att vi tenderar att tänka i svart och vitt. Om jag ser att min tendens att göra och vara produktiv är på väg att styra in i väggen är det lätt att tro att lösningen ligger i att stänga av den kranen och vrida på vad jag nu upplever som motsatsen – slappna av, meditera och gå en promenad och lukta på blommorna, kanske. Och det är ju helt riktigt att det också behövs. Det tråkiga är om jag aktivt försöker avveckla det som faktiskt är en värdefull tillgång, i stället för att lära mig hantera den på ett balanserat sätt.
Samhället ”hjälper” oss ofta med det här svartvita tänkandet genom trender som gör att vissa förmågor och energier under vissa perioder framhålls som idealet. Det är som en pendel som slår fram och tillbaka, och om vi försöker följa det ideal som framhålls (oavsett om det är samma under hela vårt liv eller växlar så att vi märker det) hittar vi ingen balans – och dessutom kompromissar vi sannolikt bort många färdigheter som vi har, för att de inte passar in under det som sätts i fokus.
Se om du kan identifiera dina talanger. Vad kommer lätt till dig, utan att du behöver anstränga dig det minsta? Det är sannolikt också det som du riskerar att överdriva; du kanske rentav har lättare att hitta färdigheterna om du tittar på var du brukar köra i diket, vilka ”trådar” du brukar snubbla över. Men även om du ser att du överdriver, kasta inte ut barnet med badvattnet. Tillåt båda i stället, och låt utforskandet av den sida du spontant inte lagt fokus på balansera och finslipa det du redan kan. Om du är skicklig på att läsa av andra och gärna finns där för dem så kommer den färdigheten bara att bli bättre om du också kommer ihåg att väga in dig själv. Och om du är bra på att få saker och ting gjorda är det ju fantastiskt – men med lite mer eftertanke och tyst tid emellanåt kan du förmodligen välja klokare och må bättre ❤
Att hitta balansen mellan de tillgångar som kommer naturligt och de komplement som behövs för att tillgångarna inte ska bli belastningar i stället. Och att se hur det faktiskt är, i vardagen, och öppna för mer balans är verkligen en mycket bra övning för inre utveckling – en som pågår hela tiden.
Hur ser det ut för dig?
Lämna ett svar