Sätter du upp mål för din inre utveckling? Det är vanligt. Vi är så vana vid att formulera kravspecifikationer, skriva att göra-listor och definiera mätbara resultat att den mentaliteten spiller över till det inre också. Vi vill gå djupare – och det är fantastiskt. Men vi vill göra det enligt vår (det vill säga egots) mentala tidtabell, via riktmärken som vi (det vill säga egot) anser rimliga. Vi tillämpar ivrigt det vi lärt oss: att mål ska vara mätbara, tidsbestämda och gärna uppdelade i mindre delmål. Och det är ett effektivt upplägg – så länge det gäller yttre mål.
Men inre utveckling handlar inte om yttre mål. Ändå händer det ofta att vi resonerar som om det gjorde det. ”Jag vill slå hål på mitt försvar”, hör man ibland. ”Hur kan jag på effektivast möjliga sätt ta mig in i det undermedvetna [och förändra det så att det fungerar som jag vill]?” Den gamla formuleringen ”lära känna sig själv” kanske känns lite urmodig, men den innefattar en aspekt av den inre utvecklingen som vi ofta glömmer i vår iver att nå målet så fort som möjligt: att inre utveckling handlar om att lära känna. Men attityden hos många ”sökare” idag liknar avancerad krigföring mer än en knoppande bekantskap.
Tänk dig att du träffar en ny vän som du vill lära känna. Det är inget ni kan schemalägga för högsta effektivitet, och förmodligen är ni intresserade av det heller. Det är ju i själva processen att lära känna varandra som glädjen finns; i detaljerna och upprepningen som den verkliga närheten och tillgivenheten uppstår. Det gäller även när det är vårt eget inre och vår djupaste identitet vi vill lära känna. Det är ett möte i kärlek, bortom tidtabeller och planering. Visst kan vi – framgångsrikt och konstruktivt – använda strategier för att förändra livet, tillvaron och vårt eget beteende. Men det leder oss inte automatiskt närmare vår inre sanning och det centrum som nästan alla söker, ofta utan att vara riktigt medvetna om det.
Anledningen till att vi inte är medvetna om det är att det är egot som lägger upp sökandet, och egot har naturligtvis varken lust att söka något ”djupare jag” eller förmågan att ens föreställa sig att något sådant existerar. För egot verkar lösningen alltid vara att förändra den yttre verkligheten. Om egot ifråga intresserar sig för personlig utveckling kan ”den yttre verkligheten” inkludera våra egna beteenden och reaktioner, men egot vill fortfarande sitta i förarsätet och styra förändringen – och på det viset kan vi inte förändras.
När vi kan ta egot i handen, göra det sällskap på åskådarläktaren och bara iaktta det inre skådespelet utan agenda eller färdiga tidtabeller, då kan den verkliga utvecklingen ta sin början. Den kan gå via kurser, terapeuter, hypnos, yoga, meditation, coaching, böcker eller själva livet, och sannolikt blir det en blandad kompott. Njut av resan, och kom ihåg att det du möter på vägen är precis det du behöver för att ta nästa steg ♥
Åh vad bra.
Citatet ”Men attityden hos många ”sökare” idag liknar avancerad krigföring mer än en knoppande bekantskap” är det världsklass på.
Underbar formuleringsförmåga där.
Haha, tack Henrik!
Preciiiis det du behöver… Tur att vi ses snart, då! 🙂
Yup. Ibland är det skönt att reda ut VARFÖR man behöver vissa saker 😉
(Och ibland mest förvirrande … ♥)