Förändring är något som diskuteras nästan överallt – på företag, under managementworkshops, i privatlivet. Och inte minst, på våra kurser! Och den pågår ju dessutom hela tiden, den där förändringen. Vare sig vi vill eller inte. Om inget annat så vaknar vi i morgon en dag äldre än vi vaknade idag. Vi har inget att säga till om.
Eller vänta – det har vi ju faktiskt. Vi kan välja hur vi ska förändras. Vissa val, och förändringar, är lätta att genomföra. Vi vill ju faktiskt börja äta vitaminer, gå en kvällskurs eller skaffa hund – och så gör vi det. Till exempel. Andra förändringar (eller just de förändringarna, för någon annan) tror vi också att vi vill. Vi pratar om dem. Vi längtar efter dem. Vi drömmer om dem. Vi suktar efter den dag då vi äntligen är där. Men inget händer.
Det har gjorts massor av forskning på förändring. Ibland får vi höra att det tar tre veckor att förändra en vana. Ibland en månad. Nu senast hörde jag 66 dagar. Och man kanske inte behöver vara raketforskare för att räkna ut att det beror på vad det är vi vill förändra, vad det kommer att kosta oss och vad belöningen blir. Ganska enkel matte.
Men ibland vet vi ju att belöningen blir så stor att förändringen är given. Om jag slutar röka är det troligt att jag lever si och så mycket längre, eller friskare. Om jag börjar motionera – eller går ner i vikt, eller börjar äta mer grönsaker – är det mer sannolikt att jag slipper få de sjukdomar som går i släkten än om jag inte gör det, och så vidare. Men ändå kommer vi inte till skott. Vi tänker att vi ska börja i morgon. Vi tänker att vi ska börja om nästa vecka, när vi nu råkade halka av banan redan dag tre. Vi har massor av föresatser. Men ibland blir förändringen inte av i alla fall.
Fyra steg mot förändring
En dag efter julhelgen, på Goa Björnåker med älskade Per och sittande vid soffbordet med massor av färgade tuschpennor – något som av någon anledning ofta får min kreativitet att flöda, trots att jag mest skriver med dem – uppstod en förändra livet-övning, och den tänkte jag dela med dig här.
I boken Din personliga energi skrev jag om att ”förändra baklänges” – att inte vänta på en viss utveckling för att börja vara och bete sig på ett sätt, utan att förändra sig själv som ett sätt att få till stånd den utveckling man längtar efter. Det var dynamiken i tanken om baklängesförändring som låg till grund för övningen som dök upp. Så här ser den ut:
Ett bra sätt att få leva det liv jag helst vill leva är att först ta reda på vad det är. Hur ser det där livet ut? Och, mer specifikt: Vad skulle du göra, hur skulle du leva? Känn efter en stund och skriv ner en beskrivning om du vill.
- Vad av detta kan du faktiskt börja göra mer av redan nu? Och på vilket sätt? Skriv en lista över sådant du skulle vilja göra mer av i din vardag, och ange för varje punkt hur ofta – hur många gånger per dag, vecka, månad eller år.
Ta ett stort papper (jag använde A3) och gör en cirkel med lite marginal ut till kanten. Det här är ditt år. Skriv sedan in vad du vill göra när av de saker som förekommer X antal gånger i månaden eller mer sällan. Det här blir en härligt visuell sammanfattning av hur du vill leva ditt liv.
- Sätt sedan igång och planera den aktuella månaden och veckan (eller veckorna). När vill du göra de där sakerna du tänkt? Var ska de passa in? Finns det något du kanske behöver utesluta, saker som du brukar lägga tid på, för att hinna med det du egentligen vill göra?
Det är någonting hos de här färgpennorna som gör mig glad, och det har en skönt pirrig och landad effekt att se, ”svart på vitt” (fast med mer färg, då 🙂 ) vad jag vill göra och när det måste ske för att få plats i det liv jag lever.
Sedan, när jag gör en del av de här sakerna, händer det att jag (eller Per) påminner mig: Nu lever jag min dröm. Inte sedan, inte när jag äntligen …, utan nu. Redan. Den är här ♥
Färgpennor! Papper! Kreativitet! Drömmar! Verklighet! …Tacksamhet <3