Förändring

Hur fort ska ”förändring” gå? Vill du att allting ska hända nu i eftermiddag – eller ännu hellre att det skulle ha hänt redan igår? Vill du helt inte att saker och ting ska förändras alls, eller i så fall ytterst långsamt, så att det knappt märks? ”Förändringen är det enda konstanta i världen” heter det, och det verkar onekligen ligga något i det. För känner du till någonting som aldrig förändras?

Ibland tror vi att vi själva är ansvariga för all förändring vi vill se i livet (och kanske också i andras liv!), och då blir det ofta jobbigt för oss. För vad skulle kunna vara mer stressande än att sitta och stirra på en rosenknopp och försöka förmå den att slå utan innan den är mogen för det? Vissa saker tar helt enkelt sin tid. (Det vill säga, alla saker tar naturligtvis ”sin tid”, men ibland är den tiden väldigt kort.)

Det är självklart för de flesta att rosorna själva vet när de är
mogna att slå ut – och att de inte skjuter upp sin blomstring.
Men hur villig är du att vänta in rätt ögonblick i livet, eller att ta
steget ut i det okända när du inom dig vet att tiden är mogen?

Det är en balansgång att navigera mellan att skapa förändring och att följa flödet. Och som vanligt finns det två diken att ramla i – om jag tror att allt hänger på mig blir jag lätt stressad och överaktiv när jag försöker se till att allt sker som det ska. (Fullständigt onödigt, naturligtvis. Allt sker ju redan precis som det ska; något annat är inte möjligt.) Men då och då ramlar vi förstås i stället ner i ”que sera sera”-diket där vi mentalt gör det bekvämt för oss, sätter händerna för öronen och säger la-la-la i väntan på att kunna Följa Flödet. När inget händer suckar vi kanske och beklagar att det inte Flödar lite mer, men accepterar sedan att det (vad det nu var) ”inte var meningen”.

Märkligt nog kan vi bli bekväma och oproduktiva i båda dikena. Om man som jag sällan ramlar i passiv-diket utan gärna får saker och ting att hända ser det ofta ut som om man är väldigt produktiv – men ofta står inte den faktiska ”produktiviteten” i relation till hur mycket energi vi gör av med i vårt görande och fixande. Rosorna slår ju inte ut fortare för att vi hjälper till.

När vi inte känner oss helt tillfreds med vårt liv är det ofta för att vi antingen halkat helt och hållet ner i det ena diket – att vi antingen Gör och Gör och Gör utan att någonsin stanna upp eller sitter och väntar utan att inse att vi behöver bidra till vår egen existens – eller att vi försöker Göra där vi skulle må bättre av att Vänta och i stället är passiva i de sammanhang där vi skulle behöva ta ställning. Det är vår tids specialitet: att byta plats på aktivitet och stillhet; på tanke och känsla. Det skapar stor förvirring och en hel del stress.

Vad är din relation till förändring? Vad vill du åstadkomma? Stanna i den energin en liten stund. Föreställ dig sedan att du redan hade åstadkommit allt du ville, att livet ser ut som det liv du vill leva och att du hunnit göra allt du vill hinna med – vilka delar av dig skulle komma till uttryck då? Låt båda dessa aspekter komma till uttryck i ditt liv. De behövs båda två, och de balanserar varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman