Följer du strömmen eller flödet?

Att välja, är det något du gillar? Ibland pratas det om hur svårt det är för en del att bestämma sig (vilket ju innebär att välja). Det finns till och med kurser som ska lära oss prioritera bättre, och fokus verkar nästan alltid ligga på det där med att välja – att bestämma vad som är mest lönsamt, meningsfullt eller lockande. Själv har jag generellt ganska lätt för att bestämma mig – om inte annat för att det ofta är enda sättet att se till att det händer någonting. Men på senare år har jag blivit mer och mer medveten om en lite klurigare dynamik och situationer där det inte alls är särskilt lätt för mig att bestämma mig. Så snart mitt beslut också innefattar att tydligt välja bort någonting kan det vara lite si och så med tydligheten.

Ibland är det förstås välkommet att välja bort. Om lunchalternativen är fisksoppa eller pannkakor går beslutet blixtsnabbt, eftersom blotta tanken på pannkakor får min magsäck att klistra ihop sig i kanterna och kvida lidande. Om jag ombeds bestämma mig för huruvida jag helst går på föredrag på Skatteverket eller på middag hos vänner är beslutet inte heller särskilt svårt. Men i situationer där alla alternativ känns bra och värdefulla – och där alla alternativ, eller kanske framförallt det som inte lockar mig mest, verkar potentiellt produktiva eller lukrativa – kan det vara väldigt svårt för mig att låta hjärtat få ensam rösträtt.

Följ-flödet-inte-strömmenNyligen hade en situation där jag var tvungen att välja på det här sättet – där ”den uppenbara fördelen” till synes finns i att hänga på trenden, det populära och, som det verkar, väldigt, väldigt bra. Men det drar liksom inte i mig. Det ropar inte på mig. Sen har jag vänt blicken åt andra hållet och sett det mitt hjärta älskar att göra, det jag gillar att dela med mig av, och känt mig både dragen (så att säga 🙂 ) och ropad på. Då kommer why not-nisse in i tankarna och säger: ”Men varför välja? Alla kakor! Du behöver väl inte utesluta det här bara för att du vill ge plats för det där?” Samtidigt säger hjärtat: ”Men jag längtar efter det där. Där känner jag liv. Där hittar jag inspiration. Där finns expansionen.”

Sakta, sakta lär jag mig att lyssna på hjärtat. Eller, det har jag i och för sig gjort länge. Det jag sakta lär mig, om jag tänker efter, är att jag har en begränsad (faktiskt 😉 ) mängd energi och att om jag ska lyssna på hjärtat så betyder det ibland att jag måste välja bort något annat. Det kan vara något bra. Det kan vara något jag gillar. Men om jag alltid vill välja allt så blir lagret av ”jag” för tunt. (Jag förstår inte varför det här har varit så svårt för mig att få in i huvudet. Om man försöker möblera ett vardagsrum enligt samma filosofi blir ju bristerna uppenbara ganska snart 😛 )

Men att välja bort verkar faktiskt vara något som vi människor överlag – inte bara jag – har väldigt svårt för. Att stänga dörren till en möjlighet – även om det inte är den möjlighet vi helst vill utnyttja just nu – kostar på. Men jag kan i efterhand se vad det kostat mig att inte välja bort – så många gånger som den där möjligheten som jag faktiskt ville utnyttja aldrig fick den näring den behövde eftersom energin fortfarande läckte ut genom den där andra dörren som jag inte riktigt kunde förmå mig att stänga. Men det jag har upptäckt är att när jag faktiskt gör det – kärleksfullt stänger dörren till det som jag just nu inte vill prioritera – då börjar det hända lite småmagiska saker. Flödet öppnas, och jag börjar kunna följa det i stället för strömmen. Och alltfler subtila tecken visar mig att jag är på rätt väg.

Så min rekommendation är att följa flödet, inte strömmen! Du behöver inte kasta dig utför ett stup – prova med små saker först. Och det allra första steget är att sätta dig ner och känna efter vad det faktiskt är ditt hjärta längtar efter ♥.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman