En tallrik känslosoppa?

Ibland när jag känner mig ur balans är det svårt att bena ut vad det egentligen är som sker – för att inte tala om varför. Vad är det som ligger bakom knuten i magen? Vilken situation eller tanke är det som väckt den obestämda men tydliga känslan av obehag? Och vad består obehaget faktiskt av om jag känner närmare på det?

2016-09-24-12-25-28När det klarnar ser jag ofta att det handlar om flera olika känslor och reaktionsmönster. Det kanske finns en trotsig sexåring som känner sig orättvist behandlad, en vuxen kvinna som försöker lösa ett konkret problem, en terapeut som försöker reda ut vad som egentligen pågår och en brådmogen tonåring som vill hålla huvudet högt och verka som om hon har full koll. Och ibland finns det också, som en extra krydda, inslag av känslorester från någon film jag sett i samma veva, en artikel jag läst, eller en helt orelaterad diskussion på facebook.

Det är klart att det blir snårigt. Olika känslonyanser från olika tider, alla rotade på skilda djup, smälter samman till en obestämd soppa, som jag sedan kallar ”hur jag mår”. Och det luriga börjar när huvudet sedan försöker dra slutsatser om den situation som hela soppan hör till, utifrån ”hur jag känner”. Men det är ju inte ett ”jag”, och inte ett ”känner”, och om den vuxna kvinnan närmar sig situationen utifrån den trotsiga sexåringens perspektiv blir inte resultatet helt optimalt.

När jag tar fram förstoringsglaset och lyckas bena ut vilka komponenterna är (vilket handlar mycket mer om att vara närvarande med känslorna än att analysera dem) klarnar också ofta min bild av vad jag kan förändra, vad jag vill välja, hur jag kan göra och vad jag helt enkelt måste acceptera. Intellektet kanske tror att lösningen är att rensa bort allt som inte är ”verkligt” – det vill säga, i det ovanstående exemplet kanske den vuxna kvinnan och terapeuten betraktas som relevanta, medan både sexåringen och tonåringen klassas som aspekter som inte hör till nuet (vilket givetvis är helt sant) och därför helst ska undertryckas eller avfärdas (och det är ju då problemen börjar).

Att undertrycka olika delar av mig själv kostar massor av energi. Att förklä sexåringen till vuxen och terapeuten till tonåring kostar också massor av energi – för att inte tala om vilken förvirring det skapar! Egot tror ofta att det ska bli jätteproblematiskt att tillåta alla de här aspekterna att komma till tals, men om det är okej för mig att vara hela jag (som jag ju ändå är) blir det mycket, mycket lättare. De olika delarna av mig, eller de olika tanke- och känslomönstren, behöver olika saker, och när jag lär mig att ta hand om dem på rätt sätt mår jag så mycket bättre ♥

Det här är ingenting man lär sig på en söndagseftermiddag, och det finns inga färdiga formler. Men det finns vägar att utforska, självkännedom att fördjupa – och det är precis vad vi gör på kurserna i Levande kraft.

Nu i november finns chansen för dig som är nyfiken på kurserna att vinna en helt gratis kursplats på vår steg I. Det enda du behöver göra är att fylla i och skicka tävlingsformuläret senast den 20 oktober och hålla tummarna. Kanske ses vi på kursen?

3 responses to “En tallrik känslosoppa?

    1. Hej Susanne!
      Så kanske det blir … Fast det förutsätter i så fall att du fyller i det tävlingsformulär som jag nämnde i slutet av inlägget. Gör det, så kanske vi ses! ☺️

      Cicci

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman