En spännande tid

Det kanske känns som en klyscha, men det är verkligen en spännande tid vi lever i. Murar raseras; gamla, stela system smulas sönder och någonting håller på att förändras på djupet. Förändringen har varit på gång länge, med större och mindre katastrofer i naturen, politiken och socialt – men vi missar en stor bit om vi bara ser katastroferna. Det sker också en utveckling. Korrupta system faller, fler och fler upplever större klarhet och kraft och alltfler människor blir medvetna om förmågor, kunskap och möjligheter som de aldrig tidigare lagt märke till eller kanske ens haft. Vad är det som händer?

När jag var liten var medialitet och paranormala förmågor något som några i flera bemärkelser udda individer ägnade sig åt eller förstod. Idag tycks var och varannan person i bekantskapskretsen upptäcka paranormala förmågor, kontakt med något osynligt och outforskat eller ”bara” en plötslig insikt om att livets magi är tillgänglig för dem och att de själva påverkar sitt liv och sina möjligheter med sin personliga energi i form av tankar, känslor och mer eller mindre medvetna antaganden om världen.
Evolution sker både som en smygande förändring och i (relativt) plötsliga språng, och ju mer jag förstår om den evolution som hittills har ägt rum på jorden, desto mer övertygad blir jag om att vi befinner oss mycket nära, eller mitt i, ett sådant språng just nu. Någonting håller på att förändras i själva förutsättningarna för vår existens – och som all förändring innebär det både fröjder och turbulens och väcker både upprymdhet och rädsla.
För mig är det härligaste vetskapen om att vad jag gör ändå aldrig kan stoppa utvecklingen. Jag har inte en chans – så det är inget alternativ. Däremot kan jag vara med och påverka förändringens riktning. Jag kan inte ens vara helt säker på att det inte är jag själv som bestämmer den riktningen; att det inte är jag som bär det totala ansvaret för den värld jag lever i. Inte helt säker. Egot blir skakigt i knäna vid tanken, eftersom det tror att det i så fall skulle vara ansvarigt för att göra allting av egen kraft, vilket naturligtvis vore en enorm belastning om det ens vore möjligt. Men jag kan ju också vara helt säker på att om det faktiskt är jag som bär det totala ansvaret är ”jag” något oerhört mycket större och mer omfattande än den del av mig som går att se, ta på eller interagera med i den fysiska verkligheten. Och vad är jag då? Vad är möjligt?
Snart är det dags igen, och jag ser så fram emot att möta de nya, modiga, härliga kursdeltagare som kommer till Piperska i mars. Blir du en av dem?

För mig är en av de härligaste möjligheterna att samla grupper av andra upptäcktsresande i den nya yttre och inre värld vi är på väg in i och tillsammans med dem utforska den här personliga energin, vår inre kraft och den livsglädje som inte uppstår i relation till händelserna i vardagen utan som en obändig, obetvinglig kraft från djupet av vår varelse.
Formen för det här utforskandet är introduktionskursen i Levande kraft. Man skulle kunan kalla den en ”kraftretreat”. Varje deltagare har förstås sina egna specifika skäl att åka på kursen, och de kommer också från vitt skilda livssituationer – egenföretagare, sjukskrivna, anställda, studenter – men det finns ändå vissa teman som återkommer hela tiden. Det handlar om att hitta tillbaka till livsglädjen, få kontakt med kraften som man anar finns där inne någonstans, skymd bakom måste och den inre kritikerns babbel. Det handlar om att hitta en helt ny frihet ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman