En lyckad kurs

När man börjar ägna sig åt inre utveckling på den praktiska nivån, när det inte räcker med böcker, youtube-klipp eller guidade meditationer längre – då är det många som väljer att åka på en kurs i inre utveckling med praktiska, upplevelsebaserade övningar som gör att man kan uppleva och integrera insikterna i stället för att bara tänka på dem. Före beslutet att åka är det många som funderar över vad kursen ska ge, hur krävande den är, hur läskiga (eller pinsamma eller svåra eller skrämmande) övningar man ska behöva göra … och förmodligen en del andra saker. För dig som överväger att åka på en kurs – eller dig som redan gjort det men fortfarande funderar över samma saker inför nästa 😉 ) har jag satt ihop en liten tipsguide.

De 3 viktigaste faktorerna för om en kurs känns lyckad eller inte

-absolutely_free_photos-original_photos-woman-with-thought-3316x2488_48760Vilken kurs du väljer. Ja, givetvis är valet av kurs viktigt – och kanske inte på det sätt du tror. Genom att undersöka lite så att man vet ungefär vilken typ av terapi/meditation/andra övningar som kan förekomma och läsa eventuella citat från tidigare deltagare som kan komplettera bilden finns det en annan sak som är minst lika viktig: din egen känsla för kursen. Känns det rätt att åka?

Vi har bättre koll än vi tror. Om vi bara kan skaka av oss eventuella åsikter som bottnar i prestige eller förutfattade meningar är det i allmänhet ganska lätt att känna om tanken på att åka på en viss kurs (eller konsert eller utbildning eller vad det nu än kan vara fråga om) känns pirrig, lockande och/eller expansiv eller avog, likgiltig och/eller begränsande. En del reagerar på frågan om någonting ”känns rätt” genom att börja resonera för och emot – men det är inte där vi hittar svaret. Var uppmärksam på responsen i magen, hjärtat och resten av kroppen när du tänker på kursen ifråga.

-absolutely_free_photos-original_photos-bulldog-lying-on-floor-3872x2592_82074Din förmåga att följa instruktionerna och ha ett öppet sinne. Ja, naturligtvis är det svårt att få ut det som är tänkt om man sitter i ett hörn och vägrar delta. Men det innebär ju inte att du måste ”lyda blint” om någonting känns obekvämt eller märkligt. Fråga gärna – bra ledare ska kunna ge dig svar!

Det som kan vara viktigt att förstå är att du sannolikt stöter på ett visst inre motstånd när du börjar titta närmare på delar av dig själv som kanske varit dolda. Det inre motståndet är en del av processen. Använd den logiska, rationella delen av psyket i kombination med den inre känslan för att avgöra om ledarna verkar veta vad de håller på med. Om de gör det – blunda och hoppa i! Och viktigast av allt – när du får möjlighet, ge röst åt det du upplever. Det är genom att äga våra reaktioner och vår inre process (det vill säga, stå för att det är som det är och vara beredd at undersöka ”som det är” lite närmare) som vi utvecklas.

-absolutely_free_photos-original_photos-mathematic-tools-on-table-5184x3888_24867Din förmåga att plocka bort prestation, jämförelser, värdering och analys ur ekvationen – för det går nämligen inte att göra fel (åtminstone förutsatt att vi uppvisar den där förmågan jag skrev om nyss). Givetvis går det att missuppfatta en instruktion och få det påtalat för sig – men det kanske var precis det som behövdes, för dig eller någon annan deltagare på kursen. Att någonting leder till en känsla som du uppfattar som obehaglig betyder inte att det borde vara på något annat sätt. Det betyder att det just nu är den här känslan som du behöver lyssna på och följa med dit den vill leda dig.

Det här sista är en vinkling vi inte är vana vid. Sedan barnsben har vi lärt oss att tro att sätta likhetstecken mellan obehag å ena sidan och ”du gjorde fel” å den andra. Om det känns jobbigt betyder det att vi borde gjort på ett annat sätt. Men i världen av inre utveckling är vi många som ganska snart upptäcker att vägen till den där utvecklingen går via en viss mängd ”obehag” – åtminstone om man tycker att det är obehagligt att känna sig ledsen, liten, frustrerad, arg eller sårbar. Men om vi fortsätter att följa instruktionerna (och har vägledare som kan hjälpa oss att använda våra upplevelser för att gå djupare) gör vi snart nästa upptäckt: att det är vårt motstånd som skapar obehaget, inte det som händer eller det vi känner.

Jag och Per är nog lyckligt lottade, för nästan alla våra kursdeltagare har valt en kurs som kändes rätt för dem, har kommit dit med öppet sinne och har kunnat lägga bort värderingar och analyser åtminstone tillräckligt länge för att hinna uppleva kursen och övningarna. (Längre behövs det ju inte – och just vanan att döma och värdera är ju också något många kommer till kursen med en längtan att lägga bort 😉 ). Nu är det vintervila, men med tanke på vilka sjumilakliv tiden tagit fram genom januari så är det snart mars, och Levande kraft-året startar med en steg I och III i följd. Om det är dags för dig att vara med på steg I, hör av dig! Du är så välkommen ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman