De fyra jämförelsefällorna

Sätter du krokben för dig själv? Se upp för vanliga jämförelsefällor. Fällorna är ganska lätta att identifiera när man väl sett vilka de är. Att ta sig ur dem är ganska lätt efter lite träning. Att inte fastna i dem igen kan dock vara svårare 🙂

(Se det här klippet på Youtube.)

Jag har identifierat fyra vanliga jämförelsefällor, och här ska jag beskriva dem så att du kan börja identifiera dem i din vardag.

Fälla 1: Jämföra sig med mediabilder

Exempel på sådana här bilder (och det innefattar förstår både rörliga bilder och film med ljud) är foton i tidningar eller reklam, filmer, serier och sociala media. När vi ser foton i mediabruset är de väldigt ofta retuscherade på olika sätt som får oss själva att framstå som sämre vid en jämförelse. I filmer och serier är karaktärerna ofta intelligenta, och kvicka, och de har rätt replik direkt. De träffar alltid prick i papperskorgen med det hopknölade papperet som de just kaxigt kastade dit. Det faktum att det kanske suttit en hel grupp manusskribenter och hittat på de snärtiga replikerna funderar i inte över när vi jämför oss med skådespelarna och tycker att i själva är glanslösa, korkade eller sorgligt ickekreativa. Men det vi ser är ju redigerat och regisserat, och kastet i papperskorgen kanske är omtaget fyra (eller fyrti) gånger.

När vi ser människor i sociala medier tänker vi kanske att det är ju riktiga människor, inga mediafenomen. Men även där är ju det vi ser bara det som personen valt att visa upp av sig själv. Vi såg dem inte gräla med sina barn, ta sin magsårsmedicin eller leta efter den perfekta selfievinkeln precis före inlägget.

Det luriga med sådana här bilder, antingen de är fiktiva eller ”verkliga personer”, är också att de ofta utgör majoriteten av de människor vi ser och hör under en dag. Den friserade versionen av verkligheten blir vanligare än den faktiska verkligheten. Det här är förstås något att se upp med – inte minst när vi kommer på oss med att jämföra oss med dem.

Fälla 2: Jämföra sina egna avsikter med andras resultat

Även när vi jämför oss med verkliga människor, kanske vänner, kolleger eller familjemedlemmar, går vi i en orealistisk fälla. Låt säga att du och en kollega just gjort varsin presentation på jobbet, eller träffat den nya chefen. När du jämför dig med kollegan tycker du att han hade mycket klokare saker att säga. Dessutom verkade han inte hälften så nervös som du. Presentationen var väl sammanhållen, han gav ett balanserat intryck, och så vidare. Själv glömde du en del av vad du tänkt säga, och du var jättenervös.

Men det vi jämför i den situationen är ju din prestation i relation det du hade planerat, eller önskade, med kollegans faktiska prestation, och han verkade ju inte missa någonting. Men det är ju bara för att du inte har tillgång till hans planer eller önskningar. Han kanske glömde jättemycket i sin presentation, och han kanske kände sig hur tafatt som helst i första samtalet med den nya chefen. Men det är inget som syns på utsidan, och det gjorde inte din nervositet, och dina bortglömda punkter, heller.

Ibland talar man om misstaget att ”jämföra sin egen insida med andras utsida”, och det är ju vad det handlar om här. En insida, vems som helst, kommer alltid att vara rörigare, mer mångfacetterad och mer komplicerad än någonting som går att se på utsidan.

Fälla 3: Jämföra sig med ”alla andra”

Du kanske har fått i den fällan ibland, du också? Alla andra har/kan/vill/gör/tycker … etc. Vi är duktiga på att jämföra oss själva med ”alla andra”. Men grejen är ju att ingen nånsin träffat dem. ”Alla andra” existerar bara i vårt eget huvud, och just när vi jämför har de ett urval av avundsvärda egenskaper som vi sett hos några av de övriga sju miljarder människorna på jorden (eller rentav hos några av alla fiktiva individer som vi stiftade bekantskap med i den första fällan).

Därför kommer vi alltid till korta i jämförelsen med ”alla andra” – de är helt enkelt ett fabricerat genomsnitt av vad vi uppfattar som avundsvärt och själva saknar.

Fälla 4: Jämföra sig med versioner av sig själv

De tre första fällorna är luriga nog, men det är också hyfsat lätt att intellektuellt se att det är svårt att göra rättvisande jämförelser mellan sig själv och andra (särskilt om de andra inte finns i verkligheten). Men att jämföra med mig själv, är inte det konstruktivt och bra? Jo, om vi till exempel idrottar och vill slå vårt eget rekord är det ju en bra jämförelse (och ofta mycket mer konstruktiv än att jämföra med andras resultat).

Men när det handlar om vardagen är det vanligtvis lika oproduktivt att jämföra med någon version av sig själv, oavsett om det är ett ”själv” som vi strävar mot i framtiden eller en tidigare (yngre) version av oss själva.

Jämförelsen med det som jag strävar efter

Ofta jämför vi oss med hur vi tycker att vi borde vara: hur långt vi borde ha hunnit, hur mycket vi borde ha förstått, hur ofta vi borde göra yoga. Lägg märke till att det här är ungefär samma sak som att jämföra sig med någon annan. Den önskade, framtida version av dig själv som du jämför med finns ju inte, eller finns åtminstone inte än, och genom att påstå att du borde vara sådan redan nu skapar du bara stress.

Jämförelsen med ”hur jag var förr”

Men sådan jag vet att jag har varit, då? Det är väl okej? Och, alltså – okej och okej, du får förstås jämföra hur mycket och med vad du vill. Men hur mår du av det?

När vi jämför med en tidigare version av oss själva minns vi hur det var förr. Vi kanske kommer ihåg en tid då vi kände oss mer energifyllda, idealistiska eller orädda. Och visst, vi kan mycket väl ha varit precis sådana som vi minns – men det är ju sannolikt inte allt vi var under samma tid. Eftersom vi var yngre var vi förmodligen också lite naivare, drog mer förhastade slutsatser, oroade oss för och mådde dåligt av onödiga saker och råkade i konflikter med andra och/eller oss själva som vi senare automatiskt kommit att avstyra för att vi helt enkelt fått mer livserfarenhet.

Men de negativa sakerna längtar vi ju inte tillbaka till, så dem redigerar vi behändigt bort när vi målar upp bilden av hur vi en gång var, och sedan kanske vi känner oss sämre idag för att vi inte upplever att vi är sådana längre.

Vägen ut ur jämförelserna

Naturligtvis är det inte alltid negativt att jämföra. Ibland, till exempel när vi vill utvärdera ett visst sätt att hantera någonting, är ju jämförelser mellan hur det var tidigare och hur det är nu vårt enda sätt se om det vi gör har  den avsedda effekten. Men det här inlägget handlar inte om sådana jämförelser. Det handlar om jämförelsefällor – tankeloopar som vi halkar in i, som skapar stress och lidande och dessutom är helt meningslösa.

Ofta tror vi att jämförelsen, och de obehagskänslor som den ger upphov till, ska påverka oss att leva mer som vi vill, planerade eller hade hoppats. Kanske gör de det, och kanske tycker vi att det är värt obehaget. I de flesta fall som jag kommit i kontakt med är det dock inte riktigt så. Jämförelserna är snarare en gammal ovana, och en som de flesta av oss mår bättre av att minska på.

Precis som andra obalanserade uttryck för något av våra tre center så är botemedlet förstås att först lära sig att känna igen när man fastnat i fällan. När vi ser det kan vi ta ett litet steg tillbaka och undersöka vilken av de fyra fällorna det är i fastnat i. Vi kan reflektera över om det är den vanligaste för oss, eller om det här faktiskt var ett relativt nytt grepp av egot. Vi kan bli nyfikna forskare i vår egen inre arkeologi.

Och den nyfikenheten börjar med att vi stannar upp, kanske sluter ögonen, tar ett par lite djupare andetag och känner på kroppen och vår kontakt med underlaget. Här och nu. Frågan Hur är det just nu? är alltid, alltid mer konstruktiv än jämförelsefällorna.

4 responses to “De fyra jämförelsefällorna

  1. Intressant och viktigt ! Skrev för någon vecka sedan ett ilägg om jämförelsenoja och fick mängder av kommentarer. Det gäller att se upp med sina självsabotörer. Gillar ditt perspektiv med de fyra sätten. Viktigt att ständigt se upp med sina tankar. Ha en fin dag!

    1. Tack 🙂 Ja, det är spännande så många nya vinklar den där inre kritikern hittar när man tycker sig ha genomskådat en särskild … Och ja, det verkar vara många som känner igen sig (även om det märks mer på filmerna).

  2. Åh vilket jättebra inlägg! Jag har numera ganska nära till fälla nr 4, att jämföra med hur jag var förr. Det känns som att bestående skador efter olyckshändelser och numera även sjukdom har reducerat mig från ett energiskt kraftpaket till en skugga av mitt forna jag.

    1. Ja, den är ju lurigast <3 Och som sagt, "förr" var ju sällan så rosenskimrande som vi vill minnas. Frågan är kanske hur kraft och energi ser ut idag, i sin nuvarande form? (Och jag förstår precis hur du menar.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman