Ibland är det helt okej, och till och med bra, att bli arg eller vara på sin vakt. Ibland behöver vi ta en fajt. Och andra gånger är det nödvändigt att trampa på bromsen och vägra följa John (eller chefen, partnern eller föräldrarna). De gångerna behöver vi inga verktyg för lösa upp försvaret – det kommer att ha löst upp sig själv när det fyllt sin funktion.
(Se det här klippet på Youtube.)
Men andra gånger, då? När vi går omkring och känner oss grälsjuka, eller när hela vår varelse är ett enda stort NEEEJ, en knut av motstånd? När vi börjar känna hur anspänningen (antingen den märks för omgivningen eller inte) blir en frätande syra som mest tär på oss inifrån – hur löser vi upp den knuten?
Såväl stridslystnad som motstånd innebär ju alltid någon form av anspänning: vi rustar till strid, eller vi spjärnar emot. Och om fängelset är anspänning är väl friheten avslappning, att släppa på kontrollen? Rusta ner, liksom? Men även om vi ser att det teoretiskt vore lösningen på värken i axlarna, knuten i magen eller de snurrande tankarna kan det vara svårt att hoppa av spiralen av attack och försvar. Så hur ska man göra? Nedan ska jag dela med mig av tre tips till nedrustning – men först en liten passus om all den där energin vi låst in i våra försvar.
Börja lirka
För det första är det tacksamt om vi kan börja lirka med knuten. Oavsett om vi använder anspänningen till att låsa energin, sätta oss till motvärn och i största allmänhet göra motstånd eller till att aktivt angripa eller försöka förändra det vi uppfattar som ett hot i någon form, så är det i allmänhet bra att som ett första steg börja med att omsätta den låsta energin. Rör dig, ta in omvärlden (men kanske en annan del av den än den som just nu provocerar dig) och låt den energi som varit låst i anspänningen komma till användning när du har möjlighet till det – inte bara rent fysiskt (som till exempel ett löp- eller danspass), utan även energimässigt (som till exempel genom att byta miljö och ta in någonting som känns annorlunda).
Du vet hur man gör om du vill lösa upp en hård knut på en halskedja eller ett rep? Man börjar med att röra på ändarna, dra lite här och där i knuten, se var det finns åtminstone en viss flexibilitet. Det är som att börja släppa in luft, eller tomrum, där det varit tajt. Att omsätta energin fysiskt och energimässigt har samma funktion.
Rusta ner med respekt
Att börja lirka med knuten skapar ju en viss flexibilitet. Vi kan tillfälligt använda den där energin till något mer konstruktivt, i stället för att den ska fräta på vår fysiska och psykologiska hälsa. Men hur gör man för att faktiskt rusta ner det automatiska, reflexmässiga försvaret? Nedan följer tre sätt, olika ”avancerade” och olika tidskrävande, att hitta tillbaka till mjukheten.
Det magiska, djupa andetaget
Den klassiska vägen i stort och smått – stanna upp och ta ett djupt andetag. Låt utandningen bli en suck. Släpp allt, just precis så, för den korta tid som andetaget varar. Och kanske, kanske vill du följa upp med ett andetag till. Men grejen är ju att inte bestämma det på förhand. Om ditt inre rustar till strid, eller motstånd, är det osannolikt att du tycker att det låter som en lockande idé att sitta och andas lugnt i en kvart. Det räcker med det där enda andetaget. Om det sedan banar väg för mer, fint. Om inte, har du ändå fått lite distans i och med andetaget, och det blir lättare att stanna upp nästa gång.
Att stanna upp och bryta en spiral som tagit fart är en träningssak. Särskilt i det viktigt att förstå att det inte bara ger något positivt just då – för den skillnaden kanske knappt märks och därför är lätt att vifta bort – utan även på sikt. Att ta det djupa andetaget är som att inte ta ännu en kaka om jag vill gå ner i vikt. Just den enda kakan gör ingen större skillnad, men många kakor (och många andetag) gör all skillnad i världen.
Du som faktiskt vill göra det här andetaget lite längre kanske du vill prova guidningen KroppsKontakt (drygt 16 minuter) eller kortversionen Hitta kroppen en kort stund (6.30). (Kortversionen kan du också streama gratis från Youtube.)
Frågan som tar dig ut ur knuten
Ett annat verktyg, för dig som har lite längre tid (eller har tagit det djupare andetaget tillräckligt många gånger förr att vara beredd att ta dig lite längre tid) är att efter att återigen stanna upp, men denna gång faktiskt gå och sätta dig någonstans i avskildhet. Börja återigen med ett eller ett par lite djupare andetag, och reflektera sedan över frågan: Vad finns det i mitt liv just nu som jag inte gör motstånd mot? Som jag inte känner något behov av att kontrollera? Det kan vara antingen i den specifika situation du befinner dig i eller i ett större perspektiv. Och om svaret på den frågan i förstone är ”ingenting” – var bara lugn. Det kan vara precis så. (Och det betyder inte att det inte finns någonting, någonsin. Bara att du kanske inte ser det just nu. Om du sitter stilla en stund till, och tar några fler lite djupare andetag, kan det hända att det dyker upp saker. Eller inte.)
När du stannar med de här frågorna kommer det upp två sorters respons: dels en medvetenhet om hur mycket du faktiskt visst vill göra motstånd mot, hur mycket du försöker kontrollera; dels att det finns aspekter av ditt liv där du är beredd att ta det du får. Och ibland kan förståelsen djupna till insikten att det kan vara samma saker.
När vi inser att vi försöker kontrollera något (inuti eller utanför oss själva, och kanske genom att göra motstånd) som vi ytterst inte har någon kontroll över och där vi i slutänden ändå är beredda att ta vad vi får, försätter det oss i kontakt med en djup sårbarhet. Den kan initialt väcka ett ännu starkare motstånd – och till och med det är okej. Andas en stund där också. Det är som det är. Och du kanske känner igen beskrivningen? Det är en beskrivning av själva livet – det där som vi försöker kontrollera men ytterst inte har någon kontroll över, och ändå är beredda att ta vad vi får av. Det är vad det innebär att vara människa.
Ta ett djupt andetag ❤️
Yogaformen tvärtemot
De här tankegångarna för mig in på en tredje sak, en rent fysisk övning som för åtminstone vissa av oss kan hjälpa oss att släppa taget om de där många, många små försök till kontroll som ändå bara urlakar oss på energi. Jag pratar om Yinyoga och Resorativa yoga. De flesta yogaformer handlar ju om linjering och koncentration – former av kontroll – men Yinyoga och Restorative Yoga är i det avseendet annorlunda. För dig som inte provat dessa yogaformer så handlar de om att utöva yoga i fullständig avslappning, ett fullständigt mottagande, och stanna kvar i flera minuter i varje position.
När vi utövar den typen av yoga händer en av två saker: Antingen utövar vi fortfarande en nivå av mikrokontroll och ”styr” vår upplevelse så att vi inte ska behöva släppa motståndet fullt ut (psst! – att ”checka ut” och låta uppmärksamheten uppehålla dig någon annanstans än i kroppen är också en form av motstånd 😉), eller så hittar vi verkligen en djup avslappning och kan släppa kontrollen för en stund. Vilket som än är fallet så är den här yogaformen en fantastisk aktivitet för ökad mjukhet, även psykologiskt.
Kapitulation ❤️ engagemang = sant
Spontant vill jag beskriva kärnan i alla de här tre aktiviteterna på engelska: it’s about surrender. Det svenska orden ”kapitulation” och ”kapitulera”, som är de mest bokstavliga översättningarna av ordet, kan för en del låta väl krigiska. Men det handlar faktiskt om kapitulation. Inte resignation, som i att ge upp och sluta engagera sig – utan kapitulation, som i att släppa försöken att kontrollera och säga: ske din vilja. Ytterst är det ändå vad som händer; ”din vilja” är livets vilja, verkligheten – det som faktiskt sker.
Det är inte att sluta engagera sig – tvärtom. Det ögonblick då vi hittar förmågan att sluta göra motstånd mot det som redan är ett faktum är det ögonblick då vi kan börja delta helt och fullt i det liv vi faktiskt lever.
Välkommen ❤️
