Redan för nästan ett år sedan diskuterade Per och jag möjligheten att ta ett sabbatsår för kursverksamheten. Förutsättningarna var på väg att förändras på flera olika sätt, och det kanske var en bra sak att ta en paus för att i lugn och ro reflektera över hur vi ville fortsätta. Tänkte vi.
[Läs mer…] om Att vänta in energin
”Offermentalitet” – villigheten att släppa taget
Det här med förändring är en återkommande fråga när det handlar om inre utveckling. Kan jag förändras? Vill jag förändras? Hur ska jag göra? Och när det handlar om förändring på djupet, verklig utveckling – kan jag välja själv, eller är det någonting som bara sker? [Läs mer…] om ”Offermentalitet” – villigheten att släppa taget
Förändring, tacksamhet och vila
Förändring. Finns det någon som inte känner sig ambivalent till förändring? Ibland är det något expansivt, fantastiskt och eftersträvat. Andra gånger kommer förändringen oombedd och väcker motstånd, eller rädsla. Med tanke på att förändring är en ständig del av livet är det lustigt att vårt förhållande till fenomenet är så tveeggat – och framförallt att vi lyckas upprätthålla eller återskapa illusionen om att tillstånd, förutsättningar, önskningar och människor ska förbli oförändrade, trots att det aldrig, aldrig ser ut så.
Just nu förändras Levande kraft, så tillvida att vi, såvitt jag vet, har hållit våra sista kursera i det hittillsvarande formatet på Piperska. Jag är fylld av tacksamhet, berörd av vår avslutningsceremoni och, just nu, så väldigt, väldigt trött. En femton år lång epok är till ända. Femton år då vi gått från att hålla en tredagarskurs om året till fem kurser om året på mellan tre och fem dagar. Femton år av möten, upptäckter, insikter och ett ständigt tilltagande och alltid lika fängslande djup.
Nu är det dags att känna efter. Vad vill jag göra? Skapa? Erbjuda? Dela med mig av? En sak som jag känt är att jag saknat bloggen sedan jag började sända Tisdagstankar live varje tisdag. Jag livesänder gärna; det är ett kul format där man ”träffar” människor och får mer direkt kontakt. Men flödet i bloggen förminskades – först till en skriftlig version av sändningarna och sedan nästan till ett ingenting (eftersom det sällan blev några kommentarer och det därför var svårt att veta om någon ens läste inläggen). Det blev mer av ett rutinjobb att sammanfatta ”tankarna” skriftligen, och det blev ingen energi över till det fria skrivandet. Så det vet jag: Jag vill skriva mer här, oberoende av Tisdagstankarna. Ibland överlappar kanske innehållet. Det är ju trots allt jag som tänker, och jag som skriver 😊. Ibland återkommer jag kanske i den ena formen till någonting jag tagit upp i den andra formen. Och jag tror inte att det är någon som har något emot det … 🧡
Det är dags att landa. Hitta hem. Och även för mig personligen och mitt ”body-mind” är det någonting som förändras. Vindar som tog sin början för flera år sedan har vuxit sig starkare under 2018 och skapat ganska mycket tumult – fast i mitt fall har det känts och sett ut mindre som tumult och mer som ett subtilt gytter av kamp, knutar och kontroll. Samtidigt har det, parallellt och paradoxalt, uppstått en helt ny kontakt med hjärtat, med sårbarheten och med mig själv … och som vanligt har det ena gjort det andra möjligt att få plats och bli medvetet och upplevt.
Nu, i början av 2019, har stormarna börjat avta och efterlämna ett nytt landskap. Det är lite som att komma tillbaka några år efter en skogsbrand, eller ett kalhygge. Det ser annorlunda ut. Att orientera sig i den späda grönskan, de nya livsformerna och den sjudande energin är en skör, känslig och lite nyvaken upplevelse. Det behövs mycket vila, stillhet och plats för den omkalibrering jag skrev om första gången redan 2017. Gamla strukturer har fallit sönder, och de nya har inte riktigt hittat sin form ännu.
Ibland får det här strategen inom mig att lägga i överväxeln. Den vill producera, utnyttja möjligheter, GÖRA. Den vill bestämma sig för vad jag vill och tycker, vad som ”nog är bäst” – välja i stället för att vilja. Den gillar också effektivitet. ”Hur kan jag dra nytta av det här?” ”Vad är det smartaste sättet att göra det där?” Taktiskt, praktiskt och rationellt. Men nä. Det är inte dags för strategen nu. Det är dags att stanna, och känna, och uppleva. Vad är det som drar? Vart drar det? Var finns nyfikenheten, och livet?
Och så den där tacksamheten. Över det som varit, och mest av allt över att det viktigaste i det som varit följer med på den fortsatta resan: stillheten, insikterna, erfarenheten och mina mest älskade följeslagare. Alltihop finns kvar, ofattbart och förunderligt. Jag ser fram emot att fortsätta framåt tillsammans 🧡🧡🧡
Hur ser det ut för dig? Var befinner du dig på din livsväg, på din inre resa? Är det dags att vila, att skapa, att känna eller att inspireras? Vartåt drar det i dig? Jag kommer att fortsätta dela det som händer med mig, och med Levande kraft. Om du vill få de här blogginläggen via nyhetsbrevet och inte redan är med i e-postlistan så är du välkommen att registrera dig på hemsidan 🧡
Målet med inre utveckling
När man söker sig till någon form av inre utveckling – går en kurs, läser en bok, börjar meditera eller något annat – är det ju oftast för att man vill att någonting i ens liv ska bli bättre. Det är ju helt rimligt också; varför skulle jag investera tid, energi och kanske pengar i någonting om jag inte trodde att det skulle ge mig någon? Men, frågan är vad jag tror att det ska ge mig, och om det överhuvudtaget finns tillgängligt.
För de allra flesta människor som jag mött handlar det ju om att må bättre, och för lika många är ”må bättre” detsamma som att vara mindre arg, ledsen, rädd, orolig, stressad och så vidare och i stället gladare, lyckligare eller nöjdare. Vi vill känna mer kraft, liv, kärlek, lugn, glädje eller vad det nu är som står överst på just vår önskelista – det kan ju variera. Men gemensamt för alla är att det vi söker är känslor som vi uppfattar som behagliga och att vi vill undvika känslor som vi uppfattar som obehagliga. På papperet är det en finfin plan. Den har bara ett fel: Den fungerar inte.
Alla känslor vi vill undvika finns i ena änden på en skala, där den andra änden befolkas av dem vi vill ha mer av. Men det är samma skala. När vi åker hem efter vår första kurs eller slår ihop vår första bok kanske vi känner oss lyckliga. ”Nu har jag hittat hem. Det här tillståndet ska jag aldrig lämna”, tänker vi kanske. Men vi får inte välja. Så snart det rör sig om ett tillstånd är vi på den där skalan igen, där vi klamrar oss fast allt vi kan i ena änden bara för att förr eller senare oundvikligen hamna i andra änden igen. Det verkar höra till att vara människa.
Naturligtvis förändras en del saker. Ju mer självinsikt vi får, desto mindre aktiveras de automatiska reaktionsmönster som kanske svarat för en stor del av de obehagliga känslorna. Samtidigt lämnas plats för mer acceptans och inre lugn. Men den stora förändringen är tillkomsten av någonting som inte i sig är ett tillstånd, och det är medvetenhet och närvaro. Eftersom vi kan vara mer eller mindre medvetet närvarande, precis som vi kan vara mer eller mindre glada eller kärleksfulla, är det lätt att först tro att medvetenhet och närvaro också finns i ena änden av den där skalan – men det gör de inte. Medvetenheten finns utanför skalan, och därför skapar den också en viss distans till de känslor som rör sig inom oss.
Så den verkligt meningsfulla förändringen är inte att bli gladare, känna sig starkare eller få bättre självförtroende. Den verkliga förändringen är att bli mer medveten om hur det är, just nu, i känslor, tankemönster, vanor, antaganden, självbild och så vidare.
När vi inser det stöter vi på nästa utmaning, som är att inte försöka ”göra” medvetenhet med hjälp av tankarna. När jag hamnar i ett känslomässigt reaktionsmönster finns ju känslorna där, även om jag intellektuellt förstår att personen inte menade att attackera, tillrättavisa, klandra eller skrämma mig. Om jag då tar ”medvetenheten” till hjälp för att tala mig själv tillrätta är det lite som att missbruka den. (I själva verket är det ju inte medvetenheten jag missbrukar, förstås, utan tankarna. Medvetenheten står utanför och iakttar det också 🙂 .) Medvetenhet är inte en flyktväg. Det är en vägledare att hålla i handen medan vi möter det som är här, nu.
Ibland när vi frågar återkommande deltagare om de fått vad de kom för när de sökte upp oss första gången ser det alltid lite roligt ut – för svaret är ju både ja och nej, och det gäller alla som gett sig in på den här vägen. För nej, jag fick inte det jag kom för. Och gudskelov för det. För jag fick något helt annat, som jag från början inte hade en aning om att det fanns.
Relaterade blogginlägg: Var sak på sin plats | Äga sina känslor | Att bli färdig | Mindfucking – en överraskande resurs
Utveckling och förändring
”Vad är det för terapi ni utövar – vilka metoder använder ni?” Den typen av fråga får vi ibland, och de första åren gjorde den mig lite ställd. Jag började för det mesta prata om ”kroppspsykoterapi”, ett ord som få kunde relatera till (eller hade väldigt olika idéer om vad det egentligen var). Det kändes problematiskt. Man skulle ju helst använda en metod, och allra helst skulle den förstås vara känd och lite ”inne”.
Sanningen är att när det gäller metoder är vi tämligen fria agenter, jag och Per. Vi har snarast undvikit det som för oss känts som en fallgrop: att avgränsa verksamheten till en viss metod, som kanske inte skulle kunna utvecklas organiskt tillsammans med oss. Vi har förstås under vår egen resa snappat upp olika övningar och tekniker, och ett par av dem använder vi gärna i sitt befintliga format. Två exempel är frigörande andning och Byron Katies The Work – men det är varken de eller några andra specifika metoder eller verktyg som definierar vår verksamhet. Och det är faktiskt vår styrka.
När du kommer till oss får du inte en metod i knäet, ingen enda strategi som du förväntas tillämpa och använda. Vi vill att du ska bli nyfiken, och vi vill att du ska upptäcka dig själv inifrån. Vi vill att du ska lära känna dig själv tillräckligt väl för att din vardag ska bli din bästa ”metod”. Därför har vi samlat format, övningar, strukturer och tekniker som gör dig tydligare för dig. Men vi vill inte bara hjälpa dig att förändras genom att ge dig en metod – vi vill hjälpa dig att utvecklas genom att lära dig navigera i själva utvecklingsprocessen.
Skillnaden mellan förändring och utveckling är oftast inte tydlig i språket – men medan utveckling alltid innebär en förändring innebär förändringar inte alltid utveckling 🙂 Den som vill förändras kan ofta hitta verktyg för det. Gör så här, tänk så här. Ändra dig på det här sättet, tillämpa den här strategin. Om du gör det tillräckligt ihärdigt kommer det att bli en vana. Det kan fungera. Och det kan bli väldigt arbetsamt. Om du har tur kan du lägga en ny kunskapsbank till din befintliga, byta ut några destruktiva mönster mot mer konstruktiva, och så har du förändrats, förhoppningsvis både permanent och till det bättre.
Men när vi utvecklas händer någonting annat. Tänk dig ett frö, som gror till en grodd, som växer upp till en växt och till sist slår ut i blom. Du kan inte gräva upp grodden i april, eller ta fröet direkt ur påsen, och förändra det så att det blir en blomma lagom till påsk. Det som krävs är utveckling; att en potential som redan finns hos fröet får den rätta näringen för att kunna blomma. Det tar lite tid, men å andra sidan sker det helt organiskt, för att vi tillåter det och underlättar den naturliga processen. Det är så vi arbetar. Vi vill hjälpa dig att utvecklas organiskt. Givetvis kan du vilka påverka utvecklingen – vilka aspekter du vill förstärka, eller ”vilket håll blomman vill växa åt”. Precis som du kan använda olika spaljéer eller näring för blomman kan vi bereda dig olika möjligheter under en kurs. Men det handlar inte om att skapa något, utan snarare att underlätta och främja en naturlig utveckling.
Så på våra kurser klatschar vi inte till med en metod. Vi erbjuder ingen strategi som fungerar varje gång för ett smalt, specifikt sammanhang. Men vi vet hur en utvecklingsprocess ser ut, oavsett de yttre omständigheterna eller dina specifika mål. Det är den processen som får stöd på våra kurser, utbildningar och privata sessioner. Din utveckling, ditt nästa steg – för själva processen ser snarlik ut oavsett vad det är som behöver utvecklas.
Att ge stöd åt den processen är vad vi arbetat med i närmare tjugo år. Det handlar om att vara närvarande under processen och känna in individerna snarare än följa ett fast schema. Det handlar om att fånga upp det som sker med deltagarna; att använda sin egen erfarenhet och vara där både som människa och kursledare. Det handlar om att möta människor där de befinner sig och ge varje individ sin kurs. Och inte minst handlar det om att följa upp och finnas kvar, att inte släppa den som påbörjat sin utvecklingsprocess vind för våg när personen väl lämnat kursgården eller behandlingsrummet. Det är vad vi erbjuder och vad som får våra kursdeltagare att återvända – och vi är så glada för er ♥
PS: När det gäller vilken form övningarna har på våra kurser (vilket ju oftast är det man vill ha svar på när man frågar om ”metoder” 😉 ) utgår vi från ett upplevelsebaserat, fysiskt förankrat perspektiv. Det innebär att många av våra övningar har en fysisk förankring (exempelvis rörelse, andning eller någon form av kroppsfokus). Vi använder också samtal, rollspel, övningar i par och i grupp samt stillhet, medveten närvaro och meditation. Kom och prova i juli! 🙂 ♥
Modet att ta steget ut i det okända
Så har vi varit med om ytterligare en Levande kraft steg I. När jag tittar bland gamla deltagarlistor ser jag att det var den tjugofemte i ordningen sedan 2008, när vi började dela in kurserna i steg – tjugofem unika ”steg I”. För nej, det blir ju aldrig samma kurs, trots att alla steg I förstås har gemensamma nämnare med varandra som gör dem till just steg I-or. Den här gången var gruppens grundton på ett sätt tydlig, men samtidigt svår att sätta fingret på.
Femton upptäcktsresande var det som samlats den här gången, från 25 till 66 år gamla. Ungefär hälften var helt nya deltagare, medan den andra hälften hade varit med tidigare (på en kurs, många kurser under flera år eller något däremellan). Några av deltagarna kom från vår längre utbildning Egobitar, där Levande kraft-kurserna är en del. Och blandningen var tydligen perfekt 🙂
Temat som tonade fram för oss under förberedelserna och den inledande torsdagskvällen handlade någonstans om upplevelsen av att oftast i unga år stå ensam inför situationer som man inte riktigt klarat att hantera. Det händer förstås alla människor i varierande grad, men här var det den känslan – och en längtan efter att förstå det som hänt och hitta sin egen sanning – som kändes starkast. Som alltid när man står inför en utmaning och har en längtan att gå vidare hann energin tätna till under fredagen, när deltagare efter deltagare öppnade nya dörrar i sina outforskade eller igenspikade inre vrår.
Flera deltagare hittade ganska snart en del av de nycklar de hoppats på, även om de kanske inte ens vetat att de letade efter dem. Och som så ofta är fallet blev kursen för många deltagare början på en djupgående process som kommer att pågå länge. På sätt och vis kändes kursen mognare eller djupare än en vanlig steg I – villigheten att sjunka in i upplevelsen, att öppna nästa dörr utan garantier eller säkerhetslinor, kändes ovanligt stor. Den villigheten öppnade för ett påtagligt djup, även om det var på ett individuellt plan och långt ifrån alla deltagare delade sin process med den övriga gruppen.
Det är också fascinerande att se att även deltagare som gått både steg I, II och III i olika konstellationer under flera år plötsligt kan hitta en ny nivå, ett nytt plan att utforska, och hur annorlunda en kurs plötsligt kan te sig för den personen. Ju fler kurser man varit på, desto svårare är det förstås att inte ha förutfattade meningar om vad som ska hända – men desto bättre rustad är man samtidigt för att öppna nya dörrar och uppleva nya dimensioner av den inre utvecklingen. Och även deltagare som bara varit på någon enstaka kurs tidigare kan uppleva en stor skillnad när den viktigaste insikten av alla har hunnit integreras efter första kursen: Att det är jag själv som måste ta stegen, att jag måste delta aktivt och att ingen annan kan göra min resa åt mig. Det kan ju tyckas självklart utifrån ett intellektuellt perspektiv, men ändå är vi många som fått göra den insikten både en och två gånger under resan!
De som återkommer till våra kurser har också möjligheten att kombinera kursen med en healingsession av vår fantastiska in house healer, Helen ♥. (På steg II och III är hon ett stående inslag, och möjligheten att komplettera med healing är öppen för alla.) Den kombinationen är ofta en stor hjälp för deltagare som vill se en del av en process lite tydligare eller bli mer medvetna om vad som pågår inom dem.
För varje kurs vi håller fördjupas känslan av ödmjukhet inför att så många visar oss förtroendet att gå så djupt. Det mod och den prestigelöshet vi ser hos dem vittnar om att vi lyckas skapa just den trygga, öppna och respektfulla miljö som behövs för att göra sådant arbete möjligt. Vi lämnar naturligtvis inte kursen utan att påverkas av den själva, heller, och våra egna upplevelser av kurserna tillsammans med feedbacken och utvärderingarna från deltagarna (vi är välsignade med fantastiska sådana!) skapar en synergieffekt som inspirerar oss att fortsätta hålla kurserna och hela tiden utveckla dem vidare. Några citat ifrån deltagarna talar sitt tydliga språk och gör oss glada, tacksamma och förundrade över att vi får arbeta med just det här.
Magiskt, livgivande och stillande. Min kropp vet och kan och orkar bara jag släpper den fri. Jag har kraft!
Kursledarna är så trygga, stabila och avslappnade att man vågar låta vad som helst hända.
Det känns tydligt att man är i goda händer.
Kursledarna är så trygga, stabila och avslappnade att man vågar låta vad som helst hända.
Det känns tydligt att man är i goda händer.
Marie Andersson, Umeå
Kursen erbjuder fler dimensioner än man tidigare sett/känt, och den fyller på med livskraft, nyfikenhet och kärlek.
Kursledarna saknar motsvarighet.
Kursledarna saknar motsvarighet.
Pelle Larsson, Flen
Skönt, avslappnande och omhändertagande. Helt underbara kursledare.
De SER HELA DIG. Kursen har ändrat mitt synsätt på flera plan.
De SER HELA DIG. Kursen har ändrat mitt synsätt på flera plan.
Carol Lagerman, Motala
Räddning, insikt och mod – kursledarna är toppen
och kan verkligen pusha mig över mina gränser på ett positivt sätt.
De vet det jag själv inte vet och förstår om mig själv …
och kan verkligen pusha mig över mina gränser på ett positivt sätt.
De vet det jag själv inte vet och förstår om mig själv …
Bitte Sörfelt, Viksjöfors
Jag blir fortfarande imponerad och tacksam över hur fantastiskt bra ni tar hand om oss deltagare.
Man känner sig omhändertagen, trygg och sedd. Jag är otroligt glad och tacksam att jag hamnade här.
Man känner sig omhändertagen, trygg och sedd. Jag är otroligt glad och tacksam att jag hamnade här.
Linda Sandin, Stockholm
