Hjärtat vaknar

Som ”första arbetsdagen efter semestern” kunde väl inte den här måndagen vara mer perfekt – tretton grader, en nyansfritt grå himmel och regn. Och eftersom jag ändå tänker tillbringa dagen inomhus (åtminstone som planen ser ut just nu) valde jag att gå med Per ut i allt det gråa fuktiga på morgonen och passa på Läs mer…

Tiden – ett slags kvant-vips

Och vips så var det höst. Jo, faktiskt. Krispigare luft, även om det kommer varma brittsommardagar. Och när jag plötsligt fick syn på min kalender stod det SEPTEMBER med stora bokstäver. Som vanligt blir reaktionen en märklig blandning av Va?! Redan? och Ja, det är väl dags nu.  Jag gillar faktiskt hösten. Den känns ny. Jag gissar att det Läs mer…

Den inre kritikerns favoritkanal

Med hänvisning till det inlägget Kritiker och cheerleaders har jag funderat lite över de olika format eller uttryck som den inre kritikern kan ta sig. Man hänvisar ju ofta till den inre kritikern som en röst inombords, och så kanske det är för vissa. Min egen kritiker kommer dock sällan till uttryck med någon särskild röst (utom Läs mer…