Att förändra automatiska mönster

(Det här blogginlägget finns även som ett videoklipp under rubriken Tisdagstankar på vår Youtubekanal.)

Det ser olika ut för oss alla, men ändå lika: Rätt som det är befinner vi oss i en situation som utlöser gamla, automatiska reaktionsmönster inom oss, och de får oss att göra ”som vi alltid gjort”. Vi kanske går igång och ger oss in i diskussioner som vi egentligen inte är intresserade av att ha. Eller också kanske någon i omgivningen väcker en reaktion som gör att vi inte förmår öppna munnen, trots att vi skulle vilja ge svar på tal. För vissa av oss väcks ett tvångsmässigt behov av att hjälpa, eller förklara – och så vidare. De automatiska mönstren är unika för var och en, och människorna runtomkring oss kan inte nödvändigtvis skilja på när vi gör det vi gör genom ett medvetet beslut och när vi styrs av de inprogrammerade, automatiska mönstren.

Ibland kan vi själva inte skilja på dem heller. Men vi kan må dåligt av dem. Vi känner efteråt att det inte alls blev sådär trevligt som vi hade tänkt oss, eller att vi ännu en gång gjort det dumma misstaget att argumentera om invandringspolitiken med faster Marie. Precis som vi brukar – och precis som vi hade bestämt oss för att inte göra den här gången.

Oavsett vilka automatiska beteenden (eller förlamningar) som finns hos dig känner du säkert igen dig, och kanske har du provat både en och två strategier för att förändra det automatiska reaktionsmönstret, förmodligen med begränsad framgång. För det är ju något särskilt med det där att det sker automatiskt. Det har satt sig i ryggmärgen. Det går av sig själv. Det kan till och med gå av sig själv medan en annan del av oss, energimässigt, liksom står bredvid och suckar Men varför gör du det här IGEN?? eller Men SÄG något nu då!!

Det här är ännu en sån där sak som vi inte får lära oss någonting om i skolan. Det vill säga, många lärare försöker – men de de ”lär oss” är att behärska oss, att utöva mer självkontroll, att tala oss själva tillrätta så att vi slutar bete oss på ett sätt som vi (eller någon annan) mår dåligt av. Men det fungerar sällan särskilt bra.

Att det inte fungerar beror på att det finns två komponenter som samspelar här. Den ena komponenten är vad jag gör i stunden och hur situationen därmed utvecklar sig – det vill säga, i vilken utsträckning jag ändå kan utöva den där självkontrollen och låta medvetna val övertrumfa den inre impulsen. För många människor framstår det här som den enda möjligheten till förändring: att bli tillräckligt duktig på att behärska sig, eller på att trycka undan sin rädsla, för att kunna agera som man skulle vilja i stället för att följa det automatiska mönstret. Men det finns en komponent till, och det är vad jag gör för att i efterhand utforska och följa upp mina reaktioner – och det är det som, på sikt, påverkar vad som händer inom mig i framtida liknande situationer.

De flesta av våra föräldrar och lärare fick aldrig själva lära sig att den senare möjligheten ens existerade, så de har naturligtvis inte kunnat lära oss det, heller. Därför har de mer eller mindre ivrigt sällat sig till kören av advokater för självkontroll och medvetna val, och det har fått oss att den kontroll vi kan utöva i stunden ger den förändring vi vill ha. Om jag varje gång en liknande situation uppstår kan ta ett djupt andetag, hejda mig i den automatiska reaktionen och medvetet välja vad jag vill göra i stället, då har jag förändrat mitt sätt att vara och fungera. Eller?

Nej, så fungerar det ju inte. Även om jag faktiskt lyckas styra om mitt beteende utifrån ren viljestyrka blir det åtminstone vansinnigt jobbigt, för det kräver oerhört mycket energi att bete sig på ett sätt som går emot de undermedvetna mönstren och känslorna. Och därför är det osannolikt att jag lyckas förändra på det viset med någon bestående framgång.

Det här kan naturligtvis kännas lite beklämmande. Ska vi inte kunna förändra de här automatiska mönstren? Jo, det kan vi faktiskt. Det går bara inte via den kognitiva kanalen där vi ”bara bestämmer oss” och börjar bete oss på ett annat sätt. I stället börjar det med – trumvirvel – medvetenhet. Att förändra det automatiska reaktionsmönstret börjar med att intressera sig för sitt ”varför”? Varför är det så oemotståndligt att tala om för faster Marie hur fel hon har? Varför kan vi inte förmå oss att öppna munnen när människor med en viss typ av energi säger en viss typ av saker? Vad är det vi tror ska hända? Vad är det vi vill försäkra oss om genom att gå in i beteendemönstret?

Man behöver inte fundera över den här typen av frågor särskilt länge för att inse att det inte är i situationen man bäst undersöker dem. (Så småningom kan vi kanske göra det – eller snarare, så småningom går det av sig själv, i stället för att den automatiska reaktionen drar igång. Men det kräver en smula förarbete.)  För det här utforskandet spelar det faktiskt inte ens någon roll vad som hände, vad vi sa eller vad vi inte lyckades få ur oss. Det viktiga händer sedan: När vi kan sätta oss för oss själva och känna efter vilka känslor, rädslor, tolkningar och slutsatser som så blixtsnabbt väcks och uppstår inom oss. När börjar det? Redan när vi ser faster Marie, eller personen med den bekanta energin? Eller är det när vi tycker att det de säger antyder något särskilt om världen, eller om oss? Återigen, bli nyfiken! Vad är det som händer i den där automatiken?

Det där låter kanske som en bra idé. Rimlig. Den ska jag utforska nästa gång, tänker vi kanske. Och så kommer ”nästa gång” – men det blir ändå inte av att vi sätter oss och känner på våra ”varför”. (Observera för övrigt att känner är avgörande här. Att resonera om ”varför” leder ingenstans alls.) Det beror förmodligen på att hela det här reaktionsmönstret är förenat med en känsla av obehag. Det är ju oftast inte glada och positiva känslor vi undertrycker och som ger upphov till automatiska mönster. ”Vad ska det tjäna till att grotta ner sig i det där?” menar intellektet. ”Det känns ju bara obehagligt, och jag kan ju ändå inte ändra på det som hände i förmiddags/igår/när jag var liten.” Det är sant – men det är ju inte det förflutna vi vill förändra, det är framtiden. Dessutom utgörs obehaget till största delen av själva motståndet mot det vi känner. När vi först upplevde de känslorna och stoppade undan dem, eftersom de kändes övermäktiga, då var de hotfulla och skrämmande. Vår verklighet var en helt annan. (Det gäller även om sammanhanget idag handlar om t ex en politisk diskussion, dvs något ”vuxet”; mönstret är inte vuxet, det är bara barnets rädsla som flyttats över på ett vuxnare sammanhang.) Om vi väl möter känslorna är de oftast inte så skrämmande som vi trodde. När vi upplever hur de känns och vad de handlar om återerövrar vi en del av oss själva som varit förvisad till det undermedvetna (där det bland annat ägnat sig åt att skapa automatiska mönster). Det här behöver inte innebära att vi ser precis vad som gett upphov till reaktionsmönstret från början. Det krävs inga klargörande visioner från barndomen. Det räcker med att vi känner hur det känns nu – men hur det känns nu, inte hur vi resonerar eller vad vi tycker. Efter hand som jag integrerar mer och mer av ”jag” får jag större och större frihet att välja hur jag vill agera i olika situationer. Då handlar det inte om att utöva självkontroll i stunden (även om jag kanske ibland vill göra det också!), utan jag har förändrat mina förutsättningar.

Men det handlar alltså om två saker: vad vi gör i stunden för att hantera situationen rent praktiskt, och hur vi följer upp upplevelsen sedan. Båda är meningsfulla och bra för sitt eget syfte, men kom ihåg att det du gör i stunden bara påverkar just den stunden och att det är uppföljningen, utforskandet efteråt, som är avgörande för hur vårt mönster fortsätter att utvecklas (eller avvecklas 🙂 ).

Förmågan att göra den här uppföljningen är i hög grad en träningssak, och en plats där vi tränar på olika sätt är på våra Levande kraft-kurser. Besök hemsidan eller hör av dig om du vill veta mer, eller anmäl dig till steg I redan i mars! Du som är mer sugen på onlinekurser är varmt välkommen till vår pågående undersökning om sådana, där du kan vinna en gratisprodukt i webbshoppen om du ger din feedback före 2:a mars!

One response to “Att förändra automatiska mönster

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publicerad av Cicci Lyckow Bäckman