Levande kraft

Lär känna dig själv – och tyck om dig under tiden

Archives for december 2013

Baklänges – en väg framåt

By Leave a Comment

Hur är det, så här veckan före jul? Stressigt? Fridfullt? Den här tiden på året bjuder verkligen på rika möjligheter för båda delarna. Ofta ska vi hinna avsluta saker på jobbet – och, som en vän sa, det är intressant när man ska avsluta något som man inte ens hunnit påbörja. Vi ska planera inför helgerna. Var ska vi fira, och vilka ska vara med? Och är året verkligen redan slut? Vad har jag egentligen åstadkommit? Borde jag inte ha hunnit mer? Å andra sidan bjuder mörkret in till avslappning, läkning och förnyelse (åtminstone om vi kan tillåta oss att slå av på tempot). Levande ljus inbjuder till stillhet och reflektion, och mest överallt spelas det stämningsfulla julsånger.

Så är det fascinerande ofta, tycker jag. Samma förhållanden erbjuder avslappning, vila, expansion och glädje å ena sidan, och stress, spänningar och oro å den andra. Jag har blivit uppmärksam på det i dagarna – hur lätt det är att genuin entusiasm och ivern att ta tag i något kan halka över i en lätt manisk, stressande energi. Då är det viktigt att hitta fötterna igen ♥

Hur vill du leva? Och vad måste ske [Read more…] about Baklänges – en väg framåt

Vilket soundtrack har dina upplevelser?

By Leave a Comment

Psyket är en märkligt känslig figur. Tänk vad lite det behövs – en sång, en doft, en kommentar eller väldigt ofta faktiskt bara en enda tanke eller ett nytt perspektiv för att slå om från soligt till mulet, från energi till kraftlöshet, från optimism till likgiltighet eller hopplöshet. Ibland kan jag tycka att det är illavarslande, det där att man ska vara så lättpåverkad (ibland).

Men å andra sidan beror det ju på vilket perspektiv (givetvis) man ser saken från. Det fungerar ju åt båda håll. Det är ju inte bara som hjälplöst offer jag påverkas av tankar, perspektiv och yttre stimulans av olika slag – jag kan ju själv bidra till att påverka också. Jag kan välja att lyssna på viss musik. Jag kan välja att boosta endorfinförrådet genom att göra saker som får mig att skratta. Och framförallt kan jag vara medveten om påverkbarheten och hur mycket mitt humör styrs av den.

För det handlar ju inte om att jag måste vara glad hela tiden. Men för mig gör det skillnad ju mer jag är medveten om den där vindflöjeln inom mig som färgar mina upplevelser. För jag har märkt, genom åren, att det faktiskt ofta inte är själva upplevelserna som påverkar mig utan mitt sätt att färga dem. Jag färgar mina upplevelser med det perspektiv jag väljer, med min tolkning av dem, med det inre – eller yttre – soundtrack jag väljer för dem. En del saker som händer kan fortfarande vara sådana jag hade föredragit att slippa – men även de kan ju få olika soundtrack. Är det som händer spännande, utvecklande, utmanande, eller deprimerande? Är sorgen läkande eller uppslitande? Är glädjen manisk eller upprymd? Är tomheten stillhet och potential eller stum och bedövande? Nästan allt handlar om tolkningar.

Det bästa verktyget jag vet för att ta aktiv del i processen och påverka vilket soundtrack mina upplevelser får är min kropp. Att lyssna på den, och att låta den uttrycka sig på olika sätt, är vägen in i det inre musikarkivet. Och när jag väl är där kan jag undersöka vad det är för skivor som spelas. Jag kan lyssna på dem ett tag och se hur det påverkar mig. Och om jag vill kan jag experimentera med att välja något annat om jag tycker att det känns mer livsbejakande ♥

 

Våga gilla det du gillar

By 2 Comments

Och när vi nu ändå talar om kärlek – det tycks ju ha blivit ett spontant minitema efter de senaste inläggen om speglingar och expansion/mjukhet – reflekterar jag över en föreställning jag ibland stöter på: att ”andliga” människor älskar alla lika mycket och att det i sin tur betyder att de tycker om alla lika mycket. Att man, om man är tillräckligt mogen och utvecklad, inte längre har några preferenser när det gäller vem man helst umgås med.

Ärligt talat, några sådana människor har jag nog inte träffat. Det vill säga, det stämmer att vi retar oss mindre och mindre på andra ju mer balanserade vi själva blir. Att vi får allt lättare att möta och även uppskatta alla tänkbara människor, inklusive sådana som vi kanske inte har stått ut med tidigare. Men det betyder ju inte att vi vill anförtro oss åt dem, eller ens bjuda hem dem på fika. Vi har fortfarande vår personliga energi, och vi dras fortfarande till vissa människor på grund av deras essentiella energi, på grund av vår egen historia och vad vi känner oss intresserade av eller avslappnade med, och så vidare. Vi har förmodligen vidgat våra vyer, [Read more…] about Våga gilla det du gillar