Har du känt en längtan efter att leva mer kreativt, mer naturnära? Mer ”dig själv-nära” och kanske enklare – eller några av dessa saker? Har du en tydlig bild av hur det skulle se ut? Eller har du mest en känsla av vad du skulle behöva rensa bort ur ditt liv som det ser ut just nu för att komma närmare din längtan?
[Läs mer…] om Kreativitet, längtan och att leva närmare sig självDen inre resans slingriga stig
På våra kurser har vi ofta liknat inre arbete vid att skala en lök. Man får ta lager efter lager, och det går inte att börja med det tredje lagret uppifrån, eller gå direkt på kärnan – man får helt enkelt ta det lager som är ytterst, skala av det och se vad det är, innan nästa lager blir synligt.
[Läs mer…] om Den inre resans slingriga stigAtt vänta in energin
Redan för nästan ett år sedan diskuterade Per och jag möjligheten att ta ett sabbatsår för kursverksamheten. Förutsättningarna var på väg att förändras på flera olika sätt, och det kanske var en bra sak att ta en paus för att i lugn och ro reflektera över hur vi ville fortsätta. Tänkte vi.
[Läs mer…] om Att vänta in energinAtt komma tillbaka till mig
Det är mycket nu.
Interaktioner – på jobbet, på nätet, i media, i reklam eller i det offentliga rummet i allmänhet – erbjuder enormt många energiströmmar. Hit och dit, åsikter och memer, diskussioner och ”fakta” (som kan vara fakta på riktigt eller bara lösa påståenden). En aldrig sinande ström av attribut att ha en åsikt om, relatera till, reagera på, ta ställning till, svara på – rent faktiskt eller bara i huvudet). Stundtals [Läs mer…] om Att komma tillbaka till mig
”Offermentalitet” – villigheten att släppa taget
Det här med förändring är en återkommande fråga när det handlar om inre utveckling. Kan jag förändras? Vill jag förändras? Hur ska jag göra? Och när det handlar om förändring på djupet, verklig utveckling – kan jag välja själv, eller är det någonting som bara sker? [Läs mer…] om ”Offermentalitet” – villigheten att släppa taget
Skattjakt, stimulans och stillhet
I det rådande samhällsklimatet är det inte längre självklart att mångfald är något bra, utan det måste påpekas – och till och med argumenteras för. Det är märkligt. Om man skulle samla tjugo ingenjörer för att få byggt ett hus skulle det nog snart bli tydligt var mångfalden kommer in i bilden. Det behövs snickare också, och rörmokare och elektriker och kanske någon som kan köra grävmaskin. Och den som börjar föda upp kycklingar med en tupp och en höna märker snart att variation inte bara är en kul krydda, utan en biologisk nödvändighet. [Läs mer…] om Skattjakt, stimulans och stillhet